När jag tidigare lämnat Japan har det alltid funnits något jag grämt mig över att jag inte hunnit med eller valt bort. Att besöka Himeji Castle hörde senast till det sistnämnda, men vid mitt tredje stopp här blev det av och succén ett faktum!
I Himeji i prefekturen Hyogo handlar allt om stadens episka och Japans mest besökta slott. Kort efter att man kliver av vid perrongen på tågstationen ser man tydligt vilken utgång som leder till slottet och utanför reser det sig ståtligt över staden en dryg kilometer i fjärran.

Oförstört sedan 1609
Himeji Castle som det ser ut idag stod klart 1609 och är med på Unescos världsarvslista sedan 1993. Det har klarat sig från bränder, jordbävningar och har varken attackerats eller bombats. En gång träffades det dock av en brandbomb som lyckligtvis inte exploderade.
Slottets historia börjar redan 1333 då samurajen Akamatsu Enshin byggde ett fort ovanpå den kulle där slottet står idag. Sedan dess har slottet expanderats i omgångar fram till och med 1618. Under länsherren Ikeda Terumasa byggdes slottet om helt från grunden mellan 1601 till 1609.
Mellan 1601 och 1609 arbetade 8 000 personer på ombygganden av Himeji Castle, varje dag.
Tidigarelagd start från Osaka
Dagen innan denna utflykt har jag reserverat på plats på Shinkansen-tåget Sakura som ska ta mig från Shin-Osaka Station till Himeji Station på cirka en halvtimme.
Avgången från Osaka är 09:20, men då jag är så peppad trots gårdagens 25 000 steg i hettan på Universal Studios bokar jag om till ett tidigare tåg och är på plats i Himeji redan 09:14.
Utanför stadens tågstation bryr jag mig inte om att kolla tidtabellen för någon bussar. Det blir en rask promenad på cirka femton minuter rakt upp mot slottet i slutet av Otemae Street.

Flyt med guidad rundtur på engelska
Min tanke är att utforska slottet på egen hand, men när jag ser att en guidad tur på engelska snart ska börja köper jag en biljett till den för 1 000 yen. Jag ansluter till en liten grupp med en ensam tysk, ett amerikanskt par och en polsk familj på tre.
Sen kommer vår guide glade guide Yoshimasa som kollar att alla är på plats innan han presenterar sig på felfri engelska och mycket bra tyska. Sen börjar vi den två timmar långa rundturen som tar oss runt slottets gård, upp för alla dess sex våningar och tillbaka.



Två guideturer på engelska varje dag
Vår guide Yoshimasa leder oss entusiastiskt runt slottsgården med många stopp där han bland annat berättar om hur komplexet designats för att vara svårt att attackera. Han ser också till att vi stannar vid några platser som är extra bra att fotografera ifrån.
Vi hör till den första turen för dagen vid 10:00 följt av den andra vid 16:00. Varje rundtur tar cirka två timmar och är ungefär 5 000 steg lång. Yoshimasa är dock klart rappast i de ofta branta trapporna trots att han har några decennier på flera av oss i gruppen.





Stängda toaletter på en av sex våningar
Inne i slottet får vi alla varsin plastpåse att lägga våra skor i för att minska slitage. Det mörka trägolvet inomhus är trots allt över 400 år gammalt även om vissa partier bytts ut, vilket ses på dess spikar.
Sedan beger vi oss upp våning för våning på hala trappor som dock fått nya metallräcken för att öka tillgängligheten. Det är brant och lätt att slå i huvudet, vilket vi varnas för gång på gång.
På en av slottets sex våningarna finns dess gamla toaletter. Dörren hit är dock stängd efter att en besökare använt en av dem för flera år sedan.




Ute igen för att kolla in brunn
Efter att ha fått efterlängtad svalka av de starka vindpustarna genom slottets öppna fönster tar vi oss ned igen och till en öppen yta utomhus vid slottets fot. Här kan man ända till Himeji Station där dagens utflykt började för mig.
Yoshimasa visar oss sedan en av komplexets brunnar. Han frågar oss varför vi tror den är så skyddad under ett tak inne på området. Svaret är självklart för att fiender inte skulle kunna förgifta brunnsvattnet.




Shinkansen vidare västerut
Efter rundturen tackar vi alla Yoshimasa djupt och hjärtligt innan vi skiljs åt. Själv hade jag gärna stannat kvar på slottsområdet en timme till, men jag har ett ganska tight schema som ska ta mig vidare västerut i 320 kilometer i timmen.
Jag går därför i raskt takt tillbaka till Himeji Station längs med Otemae Street. På vägen stannar jag flera gånger och vänder mig om för att återigen beundra Himeji Castle.


Väl i tågvagnen känner jag igen de fulsnygga brungula sätena med 70-talsaura från min första tågresa utanför Tokyo 2018.
Jag ska alltså inte tillbaka till Osaka, utan göra ett återbesök till en annan stad för att beta av en sak jag inte kunde göra för sex år sedan.
/Alexander