Efter två nätter i Hakodate och fyra i Sapporo avslutade jag igår Hokkaidos del av denna resa på bästa möjliga sätt, med en natt på ett lyxigt hotell i onsenbyn Noboribetsu.

Stora som små onsenbyar finns det gott om i hela Japan. Precis som landets vulkaner och frekventa jordbävningar beror det på att fyra av världens sju kontinentalplattor möts här.

Hokkaidos mest kända (och kanske även hela landets främsta) ligger ungefär en timmes tågresa från Sapporo på väg till Hakodate. Här i Noboribetsu bor och badar jag inatt.

Välkomnande av mytologisk varelse

Sista morgonen i Sapporo är lugn, men inte helt behaglig då jag återigen blir påmind om stadens energiska nattliv från gårdagskvällen. Munnen är torr, med mera.

Efter några glas kallt vatten i lobbyn tar jag mig till Sapporo Station och fiket Mister Donut. Här blir det mer kaffe innan jag likt igår går igenom samma grind, till samma plattform och åker samma tåg söderut.

Efter en timme är jag framme vid Noboribetsu Station och den buss som snart fylls och tar oss till den berömda onsenbyn i bergen. Innan dess ställer jag mig i det disiga duggregnet för att svalka mig.

I busskön hör jag både ett bekant språk och en bekant dialekt. En drygt tolv år gammal kille och hans pappa från Mölndal står bakom mig.

Gul skylt på en röd djävul med en stenklubba och gula byxor. Texten lyder "Welcome to Noboribetsu!".
Redan på tågperrongen välkomnas man av ortens maskot, en oni från landets mytologi.
Stor staty på en röd djävul med en stenklubba vid några buskar. Skylt med japansk skrift till höger.
Kort därefter av en större oni utanför stationen i väntan på bussen.

Plötsligt ösregn i flera timmar

Väl uppe i byn har vädret ändrats rejält. Nu öser det ner och jag får använda mig regnjacka för första gången denna resa. Hittills har det bara regnat under första kvällen i Tokyo.

Jag och göteborgarna bestämmer oss för att springa till vårt gemensamma boende. Jag direkt, de via 7 Eleven för att köpa ett paraply. Vi ses senare alla lika blöta i lobbyn.

Även om det är regnsäsong i Japan under juni är Hokkaido förskonad från de stora regnmängderna. Dock inte denna dag.

På en stor vändplan omgiven av två höga hotell och lummig berg står en grön buss parkerad till höger. Det ösregnar och är väldigt dimmigt.
Efter att ha väntat ett tag var det bara att bita ihop och springa till hotellet i ösregnet.

Personbästa i onsen på enorm ryokan

Efter att tidigare i år detaljgranskat Noboribetsus olika boenden har valet fallit på enorma Daiichi Takimotokan som med sina fem olika varma källor förser totalt 35 olika pooler med mineralrikt varmt vatten.

Daiichi Takimotokan grundades redan 1858 av Kinzo Takimoto för att hjälpa sin fru med hennes hudsjukdom. En replika av hans första pool finns kvar.

Jag kommer till lobbyn tio minuter i två och är inne på mitt rum en kvart senare. Utan att vänta tejpar jag för mina tatueringar, sätter på mig en av rummets yukatas och beger mig till ”The Grand Bath” för att sätta personbästa i onsenbad.

Väldigt stor och ljus hotellobby med ljus matta med kurvande mönster. Två gäster med blåa rockar promenerar bort från kameran. En gäst står vid receptionen och väntar.
Lugnt i lobbyn en halvtimme efter incheckningen.
Ljust hotellrum med grön golvmatta och två vita sängar. På väggen finns ett brett stängt fönster. Till vänster på väggen en TV.
Mycket golvyta med japanska mått mätt. Rum med ensam säng erbjöds inte.
Stor TV framför gul vägg. En kisande katts ansikte är i närbild.
Jag beslöt mig senare för att koppla av med lite japansk TV och blev inte besviken.

Efter en promenad till andra ändan av boendet som innefattar två rulltrappor och en hiss är jag naken inne på det stora badet och vet inte var jag ska börja.

Efter att ha duschat går jag till den nedre våningen och utomhusdelen. Att sitta i en varm pool och känna svalt regn på huvudet är svårt att toppa. Efter att ha testat nästan alla andra pooler avslutar jag ”första passet” här.

På de flesta onsens är det en primär mineral som berikar vattnet från en närliggande källa. Detta bad förses med vatten från fem olika varma källor, nämligen:

  • Salt
  • Alun
  • Svavel
  • Natrium
  • Järnsulfat
Enorm lokal i badhus med flera poler. Till höger står en kaklad pelare med lampor mitt i en pool. Till vänster finns en stort panoramafönster med utsikt över en bergsdal.
Promobild #1: Innanför dörrarna till männens del av ”The Grand Bath”.
Rund pool utomhus. Halva är under tak och vattnet är ljusblått. Längs med kanten finns. fyra stenpelare och en trädgård.
Promobild #2: Den största av de olika poolerna utomhus.
Liten fyrkantig pool med träkanter fylld med ljusblått vatten. Vattnet rinner in från en liten träledning. På ena kanten står ett fat med en flaska och en kopp.
Promobild #3: Replikan på Kinzo Takimotos första pool.
Panoramafönster och bergsdal omgiven av lummiga berg. framför fönstret är en stor pool med en liten fontän i mitten.
Promobild #4: Utsikten från den övre våningen i badet.

Kvällspromenad ner i ”helvetesdalen”

När jag efter drygt två timmar badat klart har eftermiddagen övergått till kväll. Det regnar fortfarande ute, men det öser inte ner som tidigare.

Jag tar på mig regnjacken igen och beger mig ut på den turistiga gatan nedan för hotellet. Först för en bit mat, sedan för att köpa presenter och slutligen för en promenad till ”helvetesdalen” Jigokudani.

Från Jigokudani och andra närliggande varma källor pumpas dagligen 10 000 ton varmt vatten till regionen.

Stor bergsdal utan vegetation omgiven av lummiga berg. Dalen är vit eller ljusbrun. Ånga stiger mot dimmig sky.
Denna utsikt över Jigakudani hade man från badet också.
Upplyst trägång med räcken ner i en del med vita och ljusbruna kullar utan vegetation. Ånga stiger upp mot en dimmig himmel.
Då de varma källorna var cirka 80 grader måste man hålla sig på den utstakade vägen.
Tät ånga från varm källa bakom ett en stenformation stiger mot skyn.
På andra sidan fanns en stor och aktiv varm källa.
Butiker på varsin sida av en liten kullerstensgata en mörk kväll. Många lampor och skyltar som lyser.
På väg upp till boendet längs med gatan med alla butiker och restauranger.
Söt litet utterkramdjur hänger på en vägg. Till höger hänger massor med nyckelringar i olika färger.
Här blev det presentinköp till nära och kära, dock inte denna krabat.
Fasad på stort hotellkomplex med många fönster. Några stora fönster är upplysta.
Framför mitt Daiichi Takimotokan sent på kvällen.

Tidig löptur med fotbad i skogen

Ungefär samtidigt som de mest rutinerade gubbarna och gummorna går upp för att bada tidigt nästa morgon drar jag på mig löparkläderna för bara andra gången denna resa.

Nu ska jag kolla in en större varm källa som jag inte kunde göra igår när det var mörkt.

Det handlar om den svavelrika dammen Oyunuma cirka två kilometer högre upp i bergen. Sträckan hit är inte lång men brant och mjölksyran i låren är lika kännbar som svavellukten i luften.

Jag tittar in i kameran och gör en gest för att visa den rykande ljusblåa dammen i och dess bakomliggande berg bakgrunden. Mitt hår är uppsatt.
Framme vid dammen Oyunuma. Svaveldoften var intensiv.
Ljusblå damm framför ett ljust berg med vegetation på sidorna. En skylt lyder "Danger Keep Out".
Yttemperaturen här ska vara ungefär 50 grader.

Från Oyunuma rinner sedan floden Oyunumagawa ned för berget och genom skogen. Jag har läst att det ska finnas ett naturligt fotbad i närheten och efter ett tag hittar jag en stig ned i skogen från bilvägen.

Lummig stig över en gammal träbro in i en lummig skog. Till vänster rinner ljusblått vatten längs med stigen.
Från dammen rinner floden Oyunumagawa genom skogen.
Promenadstig längs med en liten flod i en lummig skog. En bit fram står några personer och badar fötterna vid en brygga vid floden.
Det populära naturliga fotbadet i skogen. Tre cyklister är på plats redan 07:15.
Jag sitter på huk med uppsatt hår i ett vattendrag i en lummig skog. Bakom mig rinner varmt vatten ned genom en dal.
Lika varmt och skönt som i poolerna inne på Daiichi Takimotokan.

Efter ett tag blir jag helt ensam nere vid fotbadet och gör en halvdant försök att bara sitta och njuta en halvtimme. Men då det är så himla vackert och mysigt åker telefonen givetvis fram.

Frukost och tillbaka till Jigokudani

Med utcheckning redan 10:00 denna förmiddag är det lite bråttom. Tillbaka på mitt rum efter löpturen struntar jag i att duscha, byter om till min yukata och går raskt till frukostsalen.

Det är gott om både japanskt och västerländsk mat i den stora bufféen. Jag har svårt att välja samtidigt som jag fortfarande svettas pinsamt mycket av löpturen. Det går först över när jag äter en bricka bestående av Hokkaidos mejeriprodukter.

Svart matbricka på ett ljust bord. På brickan finns en kopp mjukglass, en kopp kaffe, ett glas mjölk och ett glas vatten samt en sked.
Hokkaidos berömda mjölk och glass, hett kaffe en friskt vatten från en källa i närheten.

Efter en sista halvtimme i ”The Grand Bath” tar jag mig till rummet, packar, checkar ut och lämnar in min väska innan jag tar den korta promenaden till Jigokudani för att fotografera i dagsljus.

Nu har en stor mängd turister kommit hit med bussar. Men som överallt här i landet visar folk hänsyn och hjälper främlingar som mig att ta bilder. Jag följer exemplet då jag kan fraserna som behövs.

Jag ler subtilt mot kameran framför en vit och ljusbrun bergsdal omgiven av lummiga berg. En skylt till höger om mig lyder "Danger Keep Out".
Håret, huden, kläderna och dalen. Lukt av svavel överallt.
Stor bergdal som är både vit och ljusbrun och omgiven av lummiga berg. Till höger kan man se flera stora hotell vid dalens slut.
Mitt boende Daiichi Takimotokan i ändan av dalen.
På en trägång med ljusa räcken promenerar cirka 50 personer ner i en ljus bergsdal omgiven av lummiga berg.
Det var klart mer folk ute på promenad i dalen denna förmiddag.
En liten ganska rund ljusblå damm på marken omgiven av robusta trädräcken på en promenadstig.
En av de hälsovådligt heta källorna. Denna var cirka 80 grader varm.

Lång tågresa till Tokyo

Efter en vattenpaus i lobbyn på boendet hämtar jag ut min väska och beger mig ner för den branta gatan till busstationen. Efter bussfärden väntar en totalt sex timmar lång tågresa tillbaka till Tokyo en natt.

Men med den enorma ”XP Boost” jag fått av Daiichi Takimotokans fem olika mineralrika varma källor blir det inga problem.

/Alexander