Under min andra dag i Hakodate valde jag att fokusera på motion och natur. Men fördelen när man rör på sig mycket är att man även bör äta och dricka lite mer än vanligt.

Likt förra resan till Japan har jag medvetet bokat in mig på ett schyst hotell efter flera nätter på Dans luftmadrass i Kita Senju. Hotellet Tokyu Stay levererar och jag vaknar upp fräsch och utvilad i mitt rum som luftkonditioneringen hållit svalt hela natten.

Tidig löptur till Cape Tachimachi

Frukost är det inte tal om då jag genast drar på mig mina löparkläder och beger mig ut på Hakodates gator från stadens västra till östra kust.

Jag har tänkt springa till en udde vid Mount Hakodates östra fot som heter Cape Tachimachi för att praktisera mindfullness eller något i den stilen.

Strax efter en fotopaus vid fiskehamnen nära Cape Tachimachi är jag rejält törstig i det mulna men ändå varma vädret. Min vattenflaska är kvar i kylen i hotellrummet.

Jag hälsar på en gammal dam som är ute och vattnar sina blommor i trädgården och överväger att fråga henne om ett glas vatten, men väljer att satsa på en dryckesfontän framme vid slutmålet.

Efter att ha hittat en dryckesfontän, fotograferat kusten och känt mig snuskigt nöjd med semestern hittills drar jag tillbaka samma fyra kilometer till hotellet och tappar upp ett kallt bad.

Hotellfrukost på fiskmarknad

När jag bokade boendet Tokyu Stay valde jag att inkludera frukost. Vid incheckningen insåg jag att det var onödigt då stadens populära fiskmarknad bokstavligt talat låg ett stenkast från lobbyn.

Frukostbiljetterna på hotellet gällde dock till sjutton olika matställen på fiskmarknaden. Briljant! Här hade någon tänkt till.

Tåg till Onuma Quasi-National Park

Direkt efter lunchen bär det av till Hakodate Station för att ta ett av de två tågen till naturreservatet Onuma Quasi-National Park. Ett av dem tar en dit på 44 minuter, ett annat på 27 minuter.

Det blir det förstnämnda och innan avfärd reserverar jag även en sittplats på mitt tåg till Sapporo imorgon eftermiddag. Oftast kan man bara kliva på ett tåg med ett Japan Rail Pass, men vissa kräver (kostnadsfri) platsreservation.

Väl framme vid tågstationen Onumakoen är det inte mycket aktivitet. Ett fåtal turister promenerar runt och det finns gott om cyklar att hyra för den fjorton kilometer långa sträckan runt Lake Onuma.

Efter en vecka med nya och bekanta upplevelser i Tokyo och Hakone var det dags att åka längre norrut än tidigare. Första stopp blev Hakodate, den norra ön Hokkaidos mest södra stora stad.

Med sina 239 813 invånare är Hakodate den tredje största staden i Hokkaido efter Sapporo och Asahikawa. Dess spets sticker ut i havet så en del av staden är omgiven av vatten på sin västra och östra sida, ungefär som Mariehamn.

Hakodate var länge den viktigaste hamnstaden i norra Japan då den var den första som öppnade för internationell handel efter 220 år, den 31 mars 1854.

Denna signifikanta händelse skedde i samband med Kanagawa-konventionen mellan USA och Tokugawa shogunate, Japans militärregering under Edo-perioden från 1603 till 1868.

Tåg genom världens längsta undervattenstunnel

Resan hit börjar exakt 09:36 på Tokyo Station då jag med Tohoku Shinkansens 320 km/h snabba Hayabusa-tåg blåser genom bergstunnlar och lummiga fält till prefekturen Aomori.

Härifrån fortsätter resan genom Seikan Tunnel, världens längsta undervattenstunnel med sina 53,85 kilometer till Shin-Hakodate-Hokuto Station. Nu är jag i Hokkaido!

Mellanmål på fiskmarknad

Efter att man spenderat några dagar i Tokyo får man lätt en skev bild av hur länge det tar att ta sig runt i övriga städer i Japan. I Hakodate har jag har gett mig en tidsfrist på en timme att ta mig till hotellet Tokyu Stay, det tar tio minuter

I väntan på incheckning strosar jag runt på piren och i stadens fiskmarknad som ligger tvärs över gatan.

Linbana upp till Mount Hakodate

Efter att ha fräschat upp mig i hotellets schysta onsen på artonde våningen beger jag mig ner till närmaste spårvagnsstation.

Jag ska ta mig upp för Mount Hakodate med linbana och jag vill inte missa solnedgången från toppen. Resten av centrum får utforskas senare då det finns en del intressant här.

Allt svalare vindar och mer folk

Vagnen uppåt är proppfull och när vi kommer fram är det redan en hel del folk på plats inför solnedgången som börjar strax efter 19:00 och kulminerar i nattvyn av upplysta Hakodate 45 minuter senare.

Med två heldagar i Tokyo insåg jag att jag gjort det mesta i huvudstaden med omnejd. Så jag lät mina impulser styra och hoppade på tunnelbanan utan några större planer. Detta hände!

Reseförberedelser på Japan Rail Café

Om man snabbt vill hämta ut eller köpa ett av Japan Railways olika tågpass eller reservera sittplatser kan man göra det på alla större stationer i Tokyo.

Vill man dock ta det lugnt, få resetips, fika och prata med andra turister är Japan Rail Café vid Tokyo Station en bra idé. Det är stort, har många platser och åtminstone denna dag väldigt korta köer.

Jag reserverade en sittplats och köpte en korthållare till tågpasset. Tappar man bort det är man körd!

Finsushi till lunch i Tsukiji

Befinner man sig i närheten av Tokyo Station finns det ingen brist på matställen. Det bästa valet kan vara den stora fiskmarknaden i Tsukiji. Då den bara är en halvtimmes promenad bort traskade jag dit.

Om man behöver skydda sig mot solen kan man ta plats på någon av restaurangerna i de trånga korridorerna mellan marknadens gator. Mitt val föll på Tsukiji Itadori Bekkan med sitt skyhöga betyg på Google Maps.

I kön blev jag att prata med de australienska entreprenörer Brandon och Sam som höll på att spendera åtta dagar i Tokyo och Osaka. Deras matintresse var stort då de till vardags driver hälsofiket Blitz Bar i Melbourne.

”Oh, it’s so soft and fatty! Touch it! Wow!”

– Sam var mäkta imponerad av den feta tonfisken

Besök på livsstilsaffären Åland

Trots bildbevis från Dan behövde jag själv besöka livsstilsaffären Åland (!) i Shibuya för att bekräfta att den faktiskt finns på riktigt.

Taffel Chips, Dahlmans korv eller Lasses senap hittar man inte här. Men är man intresserad av koreansk design och tillhörande subkulturer kan det vara värt att göra ett besök.

Grilla egen lunch

Trots mina två tidigare besök har jag faktiskt aldrig ätit yakiniku i Japan. Första gången blev dock en riktig hit på kedjan Yakiniku Like även om det bokstavligt talat blev svettigt.

Alla dagar under längre resor kan inte vara fyllda med äventyr. Men det vardagliga kan vara underhållande nog, som instruktioner i en mynttvätt.

Efter att ha hunnit göra allt jag tänkt i Hakone (förutom att besöka Mount Fuji) är jag tillbaka i Shinjuku flera timmar tidigare än planerat efter att ha bokat om min tågbiljett.

Vädret är klart varmare, men det märks inte i de luftkonditionerade vagnarna på tunnelbanan som tar mig till Kita Senju i östra Tokyo där återigen jag ska bo hos min vän Dan.

Sedan några timmar har Dans mamma lämnat Tokyo. Nu är det min tur att sova på hans luftmadrass.

Mynttvätt med underhållande felöversättning

Resans första tvättdag blir denna kväll, så Dan tar mig snabbt och visar mig hans lokala mynttvätt innan han beger sig till en vag bekants väns födelsedagsfirande.

Mynttvättar har jag använt några gånger på resande fot i USA, så att knappt någon engelska finns är inga problem. Den engelska som dock finns är minst sagt förvirrande då den säger att 500 yen kan användas, men att inget fiske ges tillbaka. Va?

Dan förklarar att kanji-tecknen för växelpengar och fiske är identiska, därav felöversättningen.

Favoriträtt till middag

Med tvätten hämtad och upphängd är det dags för min första måltid sedan frukosten i Hakone. Det blir min favoriträtt från det japanska köket, unagi (grillad sötvattensål penslad med sötsalt sås på risbädd).

Det finns gott om restauranger som servar unagi i Tokyo. Bara i Kita Senju ger mig Google Map fem förslag på promenadavstånd från Dans lägenhet.

Matkoman och den varma kvällsluften får mig sedan att stapla tillbaka till Dans boende, men säkert blir det något kallt och läskande i området om några timmar.

/Alexander

Sent igår kväll tänkte jag ta bussen till foten av Mount Fuji och cykla runt denna andra dag utanför Tokyo. Lyckligtvis ledde min matthet till en ännu bättre dag här i Hakone.

Jag blir väckt av mitt alarm redan 07:30 för en tidig frukost och inser efter en kvart att jag behöver skrota dagens överambitiösa planer.

Tanken var ta några bussar till foten av Mount Fuji, hyra en cykel och göra ett tiotal kilometer runt områdets fem olika sjöar innan hemfärd sent på kvällen.

Mina fotblåsor, obefintliga ork och underskattning av restiden (strax under tre timmar enkelresa) gör dock att jag väljer att lägga mig igen och spendera hela dagen i Hakone istället.

Morgontur med ”piratskeppet”

Efter två timmar till i loftsängen är jag pigg nog för att hoppa i duschen, klä på mig och promenera ner till Lake Achi som nu är lugnare än igår eftermiddag.

Jag köper kaffe och inväntar färjan. Nu ska jag kliva av vid nästa hamn och åka linbana.

Linbanetur och fotbad med Günther och Eduardo

Vid Togendai Station ligger också den linbana som tar en upp i bergen och ner på andra sidan vid Gora Station.

Jag ser ut att bli ensam i vagnen, men sen kliver Günther från Tyskland och Eduardo från Brasilien på och hälsar glatt. Efter ett skämt om höjdrädsla testar jag min skoltyska till breda leenden för andra gången sedan jag kom hit.

När Eduardo får veta att mitt modersmål är svenska berättar han glatt att han lärt sig en del fraser från några tidigare svenska kollegor. De flesta är mycket eller lite barnförbjudna som ”Du har en snygg häck”, som han säger med rätt bra uttal.

Günther skrattar högt men lätt genererat då jag översätter ”straffknulla” till tyska. Eduardo fyller i vad det innebär.

Efter en kort paus på en station utan påstigning fortsätter vi högre upp till Sounzan Station som är välbesökt trots det dimmiga vädret.

Här ska man få en suverän utsikt av Mount Fuji, men dimman är så tät så vi ser inte ett skvatt. Dock hittar vi ett fotbad att nyttja i lugn och ro innan vi åker ner på andra sidan av berget.

Konstmuseum under bar himmel

Nere på andra sidan tar vi en promenad till kända Hakone Open Air Museum som funnits här sedan 1969. Jag har sedan tidigare planerat ett besök. Eduardo också, men han och Günther hann inte göra det igår.

Tyvärr beslutar sig killarna i sista stund att bege sig till deras hotell och göra besöket imorgon. Vi skiljs åt efter att ha delat konton på Instagram då de är nyfika på denna reseblogg.

Det känns ledsamt ned Günther och Eduardo dar. Vi har haft väldigt roligt tillsammans de senaste timmarna.

Väl inne på muséet hamnar jag dock på andra tankar bland de över 120 konstverk på det stora och lummiga området utomhus. De är stora och små, statiska och mobila, allvarliga och lekfulla samt enkla och komplexa.