Efter att ha utforskat episka Himeji Castle på förmiddagen var det på eftermiddagen dags att besöka en annan sevärdhet jag inte kunde göra för sex år sedan, Hiroshima Peace Memorial Museum.

Jag får nostalgiska känslor (natsukashii) när jag tänker på mitt besök i Hiroshima för sex år sedan. Tidigare under den resan hade jag haft flera intensiva och härliga dagar i Tokyo, men då med guidning av Dan.

Hiroshima blev sedan den första staden i Japan jag besökte på egen hand. Här fick jag bland annat uppleva:

• Utflykt med tåg, buss och färja till kaninön Okunoshima
• Att bestiga Mount Misen på den fina ön Miyajima
• Att ta varma bad helt naken i ett sento
• Stadens roliga nattliv två kvällar i rad

Givetvis besökte jag då också Peace Memorial Park och lärde mig om stadens mörka historia när den blev atombombad av USA under slutet av andra världskriget.

Jag fick dock aldrig möjligheten att besöka Peace Memorial Museum som då (om jag minns rätt) var stängt på grund av skador byggnaden fått av de extra kraftiga tyfonerna tidigare under hösten.

Detta har jag tänkt åtgärda med detta besök, men först efter att ha bockat av två andra lättsamma saker på min att göra-listan.

Jakt på kylskåpsmagnet på Hiroshima Station

Efter bara en timmes tågtur från Himeji är jag framme vid Hiroshimas primära tågstation som knyter ihop Shinkansen, vanliga tåg och bussar. Jag känner igen mig, men ändå inte. En speciell känsla.

Jag går genast till första bästa souvenirbutik för att köpa en kylskåpsmagnet med stadens namn på. Detta samlande började försiktigt för sex år sedan, men utvecklades till en besatthet under min andra resa till Japan förra hösten.

Av någon anledning glömde jag bort att köpa en kylskåpsmagnet från Hiroshima under mitt första besök, vilket ärligt talat börjat störa mig mer och mer varje gång jag öppnat kylskåpet i min lägenhet.

Jag hittar genast en snygg kylskåpsmagnet och kan nu gå vidare med dagens utflykt och livet i övrigt.

Nästa punkt på agendan är en kaloririk lunch för att avgöra kampen mellan två varianter av en viss maträtt.

Två typer av okonomiyaki

Första kvällen i Osaka var det givet att äta okonomiyaki av tre orsaker:

• Jag hade hittills inte ätit det på resan
• Maträtten är lika utsökt som florrig
• Det är en lokal specialitet i Osaka

Okonomiyaki kommer dock i två varianter. En från Osaka där olika ingredienser hackas och blandas in i en smet som steks och toppas med fiskflarn. En annan från Hiroshima där olika ingredienser också hackas men sedan steks ihop lager för lager tillsammans med nudlar.

Osaka Style Okonoiyaki eller Hiroshima Style Okonomiyaki. Vilken är godast?

Promenad för att bygga upp aptit

Trots den höga luftfuktigheten och det påtagliga regnet skippar jag lokaltrafiken, köper ett utfällbart paraply på 7 Eleven och promenerar till Okonomimura, stadens centrum för okonomiyaki. Jag börjar känna igen mig mer och mer. Humöret är på topp!

Framme vid Okonomimura är det ingen tvekan vilken byggnad det gäller. En stor skylt hänger ovanför vägen och trappstegen i huset bredvid bildar ur rätt vinkel en målning med glada okonomiyakis.

Här är första, tredje, fjärde och sjätte våningen fyllda med restauranger som fokuserar på denna populära maträtt. Jag väljer våning fyra då jag vet att det i Japan finns en vidskeplighet kring denna siffra och därmed kanske kortare kö?

När jag kliver in möts jag av ett varmt leende från en kvinna som pekar med hela armen till en ledig stol vid en bardisk med inbyggt stekbord. Jag sätter mig och låter frasen ”Osusume wa nan desu ka?” guida mig till hennes rekommendation (och en öl).

Matlagningen börjar och jag ser hur min okonomiyaki sakta men säkert byggs upp lager för lager med ägg, stora mängder riven kål, kletig sojasås, räkor, kammusslor och slutligen tjocka nudlar.

För att gå rakt på sak så vinner Hiroshima Style Okjonomiyaki igen! Det är inte ens nära.

Jag vet inte om det är nudlarna, texturen av alla lager som steks ihop eller de lokala ingredienserna. Kanske helheten? Hursomhelst kan jag nu stryka den andra larviga saken från dagens att göra-lista.

Tips om Miyajima till bordsgrannar

Efter den maffiga lunchen börjar jag snacka med mina bordsgrannar, Esteban och en ung kvinna vars namn jag glömt. De bor i Kalifornien strax utanför Los Angeles, men har familj i Mexiko.

Jag nämner att jag spenderat sex nätter i Los Angeles, men bara några timmar i Mexiko i samband med en hårdrockskryssning. Esteban frågar om det var Cozumel, vilket stämmer.

Efter att Esteban förhört mig på några spanska fraser tipsar jag om saker att göra på ön Miyajima de ska besöka imorgon. Sedan börjar vi följa varandra på Instagram innan jag beger mig till Hiroshima Peace Memorial Museum.

Regnet faller men elden brinner i Peace Memorial Park

Tio minuter senare är jag i parken. Regnet faller ännu, men inte lika intensivt. Jag fäller ihop paraplyet och går förbi den brinnande flamman i monumentet Flame of Peace på vägen till museet.

Flame of Peace har brunnit sedan den tändes 1 augusti 1964 och ska göra det tills alla världens kärnvapen har förstörts.

Hemska berättelser om människoöden

Det är svårt att beskriva känslan av att besöka Hiroshima Peace Memorial Museum. Inledningsvis känns det okej när man går i en korridor en stor panoramabild över Hiroshima innan bombningen som pryder ena väggen. Men det blir fort värre.

När jag tidigare lämnat Japan har det alltid funnits något jag grämt mig över att jag inte hunnit med eller valt bort. Att besöka Himeji Castle hörde senast till det sistnämnda, men vid mitt tredje stopp här blev det av och succén ett faktum!

I Himeji i prefekturen Hyogo handlar allt om stadens episka och Japans mest besökta slott. Kort efter att man kliver av vid perrongen på tågstationen ser man tydligt vilken utgång som leder till slottet och utanför reser det sig ståtligt över staden en dryg kilometer i fjärran.

Oförstört sedan 1609

Himeji Castle som det ser ut idag stod klart 1609 och är med på Unescos världsarvslista sedan 1993. Det har klarat sig från bränder, jordbävningar och har varken attackerats eller bombats. En gång träffades det dock av en brandbomb som lyckligtvis inte exploderade.

Slottets historia börjar redan 1333 då samurajen Akamatsu Enshin byggde ett fort ovanpå den kulle där slottet står idag. Sedan dess har slottet expanderats i omgångar fram till och med 1618. Under länsherren Ikeda Terumasa byggdes slottet om helt från grunden mellan 1601 till 1609.

Mellan 1601 och 1609 arbetade 8 000 personer på ombygganden av Himeji Castle, varje dag.

Tidigarelagd start från Osaka

Dagen innan denna utflykt har jag reserverat på plats på Shinkansen-tåget Sakura som ska ta mig från Shin-Osaka Station till Himeji Station på cirka en halvtimme.

Avgången från Osaka är 09:20, men då jag är så peppad trots gårdagens 25 000 steg i hettan på Universal Studios bokar jag om till ett tidigare tåg och är på plats i Himeji redan 09:14.

Utanför stadens tågstation bryr jag mig inte om att kolla tidtabellen för någon bussar. Det blir en rask promenad på cirka femton minuter rakt upp mot slottet i slutet av Otemae Street.

Flyt med guidad rundtur på engelska

Min tanke är att utforska slottet på egen hand, men när jag ser att en guidad tur på engelska snart ska börja köper jag en biljett till den för 1 000 yen. Jag ansluter till en liten grupp med en ensam tysk, ett amerikanskt par och en polsk familj på tre.

Sen kommer vår guide glade guide Yoshimasa som kollar att alla är på plats innan han presenterar sig på felfri engelska och mycket bra tyska. Sen börjar vi den två timmar långa rundturen som tar oss runt slottets gård, upp för alla dess sex våningar och tillbaka.

Två guideturer på engelska varje dag

Vår guide Yoshimasa leder oss entusiastiskt runt slottsgården med många stopp där han bland annat berättar om hur komplexet designats för att vara svårt att attackera. Han ser också till att vi stannar vid några platser som är extra bra att fotografera ifrån.

Vi hör till den första turen för dagen vid 10:00 följt av den andra vid 16:00. Varje rundtur tar cirka två timmar och är ungefär 5 000 steg lång. Yoshimasa är dock klart rappast i de ofta branta trapporna trots att han har några decennier på flera av oss i gruppen.

Stängda toaletter på en av sex våningar

Inne i slottet får vi alla varsin plastpåse att lägga våra skor i för att minska slitage. Det mörka trägolvet inomhus är trots allt över 400 år gammalt även om vissa partier bytts ut, vilket ses på dess spikar.

På grund av dålig planering, fotblåsor och utmattning skippade jag nöjesparken Universal Studios vid mitt förra besök i Osaka. Men skam den som ger sig! Denna gång bar det av och blev riktigt lyckat.

Universal Studios Japan slog upp portarna i Osaka 2001. Den är en av sex nöjesparker världen över med samma varumärke.

Parken i Osaka har liknande struktur som den i Florida och har utöver några unika attraktioner samma utbud som i Hollywood och i Florida.

Universal Studios Japan är Asiens tredje mest besökta nöjespark. År 2022 tog sig 12,3 miljoner människor hit.

Förberedelser inför besöket

Om du tror att det bara är att traska in sent på förmiddagen kommer du troligtvis sabotera ditt besök. Följ istället dessa fem steg.

1. Köp biljett online
Detta gör du direkt hos parken på usjticketing.com. Du får biljetten på mejl som en PDF-fil innehållande en unik QR-kod.

2. Ladda ner parkens app
I den kan du se kötider för alla attraktioner, en karta över parken och olika erbjudanden. Appen är också en förutsättning för punkt fem. Ladda ner på App Store eller på Google Play.

3. Länka din biljett till appen
När du laddat ned appen kan du koppla din biljett till den genom att scanna dess QR-kod.

4. Ta dig till parken en timme innan öppning
Universal Studios Japan är extremt populärt så undvik helger och röda dagar. När du väl valt dag ska du dessutom ta dig dit en timme innan öppning då de brukar öppna innan utsatt tid.

5. Skaffa en Area Timed Entry Ticket
Efter att du släppts in ska du skaffa en Area Timed Entry Ticket för Super Nintendo World via appen. Då får du ett tidsintervall då du garanterat släpps in. Sen kan du stanna hur länge du vill.

Regnig och blåsig morgon

Då parken öppnar 09:00 idag har jag ställt mitt alarm på 07:00 för att vara på plats runt 08:00. Jag vaknar dock redan vid 06:00.

För att fördriva tiden läser jag svenska nyheter och kollar runt på Facebook, men då jag märkt att det likt tidigare under resan ”tar mig ur” semesterkänslan slutar jag tvärt.

Efter dusch på hotellet och frukost på närliggande 7 Eleven tar jag tunnelbana och pendeltåg ut till Osakas hamn där nöjesparken ligger. Det ösregnar och blåser rejält, men det är iallafall svalt jämfört med den klibbigt varma gårdagen.

På vägen funderar jag på hur det dåliga vädret kommer påverka kösituationen idag. När jag är framme vid slutstationen och den stora promenadgatan till ingången är det uppenbart att många inte bryr sig. Ännu fler är redan framme i kön.

Att vara på plats över en timme innan officiellt insläpp lönar sig idag av två orsaker. För det första stämmer det att parken öppnat i smyg och gradvis släpper in besökare. För det andra behövs ingen Area Timed Tycket till Super Nintendo World så här tidigt på morgonen.

Direkt till Super Nintendo World

När jag fått min QR-kod scannad och släppts in är det ingen tvekan vart alla ska. Det bildas ett entusiastiskt lämmeltåg mot Super Nintendo World. På vägen står parkens personal och vinkar glatt åt oss.

Efter ett fotostopp utanför den lilla ingången i form av ett klassikt grönt rör från Super Mario-spelen tappar jag hakan sekunderna senare. Det känns verkligen som jag klivit in i spelvärlden jag bekantade mig med i början av 90-talet!

Super Nintendo World öppnades i mars 2021. Super Marios skapare Shigeru Miyamoto har varit tungt involverad i designen av området och dess attraktioner.

Inne på området vill jag bara stå och beundra designen, men då kötiderna snabbt ökar beger jag mig till Bowswers slott. Här ska jag åka den augmented reality-förstärkta berg- och dalbanan Mario Kart: Koopa’s Challenge.

Ungefär 08:30 är det redan 25 minuters kö till Mario Kart: Koopa’s Challenge. Intressant då parken officiellt öppnar 09:00 idag.

Efter fem minuter är åkturen över. Adrenalinet sprutar inte som efter Balder på Liseberg direkt, men designen var felfri. Det kändes som Mario Kart!

Efteråt slussas vi till affären Mario Motors som säljer kläder och prylar man hittar i resten av parken men också unika saker kopplade till Mario Kart. Småbarnsfamiljer lär bli ruinerade här. Jag köper en t-shirt.

Efteråt är det läge att fika på Kinopio’s Cafe innan kön dit också blir för lång. Maten här är rätt dyr, men helt okej med svenska mått mätt. Alla rätter ser på något sätt ut som föremål från Super Mario-spelen.

Efter den tidiga lunchen tar jag god tid på mig för att fotografera Super Nintendo World. Det är verkligen fräckt hur de fångat känslan i spelen med animatroniska figurer och föremål som snurrar, promenerar, hugger, faller och vaggar sig fram och tillbaka på sina spår.

Mer än två timmar på Super Nintendo World behövs dock inte. Så jag kollar runt i affären 1Up Factory, köper mig en keps och en nyckelring och beger mig vidare med ett brett flin.

Promenad runt den stora parken

Universal Studios Japan känns stort. Det är inte alls lika tätt med åkattraktioner som på exempelvis Liseberg, men skalan på gatorna och områdena känns enorma.

Då mitt tågpass går ut söndag 23 juni var min beslutsångest påtaglig inför dess sista dagar. Valet föll slutligen på ett återbesök till Osaka med en första kväll i en dubbelt försummad stadsdel.

Efter ett lugnt och skönt avslut på Kanazawa Music Bar igår kväll råder det sinnesfrid i mitt rum på Mitsui Garden Hotel morgonen efter. Efter lite bloggande liggande i sängen, packning och ett varmt bad väntar frukost och avfärd till Osaka.

Trots att jag spenderade fyra nätter i Osaka i höstas hann jag inte göra allt jag ville. Dessutom är staden en perfekt hubb för dagsutflykter till närliggande städer som Kyoto, Nara, Kobe med flera. En eller två ska det bli för mig, dock ingen av dessa.

Utbyte av tips med Philippe

På Kanazawa Station träffar jag schweizaren Philippe igen. Han är ute på en lång resa i Sydostasien och ska härnäst till Kyoto för andra gången. Igår träffades vi i trägården Kenrokuen då han hjälpte mig att ta bilder och gav mig tips för en sak jag planerat i Osaka.

Philippe vet inte vad han ska göra i Kyoto, men går igång på mitt tips om en utflykt till Amanohashidate och fiskebyn Ine vid prefekturens norra kust.

Efterlängtad lunch på Shake Shack

Efter att ha klivit av vid Osaka Station är det dags för lunch. Även om jag givetvis går hårt på det japanska köket blir det nu ett efterlängtat besök till min favorit bland de amerikanska hamburgarkedjorna, Shake Shack.

Japan har fjorton Shake Shack, tre av dem ligger i centrala Osaka. Merparten ligger i Tokyo.

Incheckning på Tokyu Stay Honmachi

Mätt och belåten tar jag sedan tunnelbanan till Honmachi där jag likt i Hakodate ska bo på Tokyu Stay. Denna gång blir det ett så enkelt rum som möjligt då jag under de kommande dagarna bara ska ränna runt.

Spana i butiker i Shinsaibashi Shopping Arcade

Om vi räknar bort kylskåpsmagneter, kaffekoppar, drinkunderlägg, vintagekläder och basplagg från Uniqlo intresserar inte shopping mig nämnvärt i Japan. Okej, det kanske det gör ändå.

Efter en kort stunds vila på hotellrummet tar jag mig därför till Shinsaibashi Shopping Arcade för att kolla in troliga inköp på söndag. Men främst är jag på väg till stadens centrum för nattliv, Dotonbori.

Häng vid retrofuturistiska Shinsekai

För många är Dotonbori det givna stoppet för en kväll i Osaka, men jag ska vidare till området Shinsekai en kvart söderut. Jag hann faktiskt besöka Shinsekai i höstas, men knappt. Nu ska det få mer tid i form av fotografering och en ölpaus.

Namnet Shinsekai betyder ”Ny värld”, vilket är ironiskt då distriktet byggdes upp innan andra världskriget men försummades efteråt.

Efter en vecka med storslagen natur och pulserande nattliv i Hokkaido var det nu dags för en mer sofistikerad etapp av resan med fokus på historia, kultur och arkitektur. Dock inte i Kyoto utan i ”Lilla Kyoto”, Kanazawa.

Under Edo-perioden (1603 – 1868) konkurrerade Kanazawa med både Tokyo och Kyoto om kulturell betydelse. Detta tack vare den enorma rikedom som Maeda-klanen byggt upp genom sin stora risodling. Endast Tokugawa-klanen i Tokyo var rikare under samma period.

Under andra världskriget var Kanzawa den största staden efter Kyoto som helt undkom flygbombningar. Mycket arkitektur från förr är därmed välbevarad.

Även om staden inte lockar lika många turister som närliggande Osaka, Kyoto och Kobe har den blivit allt mer popular under senare år. Sedan 2015 är det nämligen möjligt att åka Shinkansen hit direkt från Tokyo under tre timmar.

Dyblöt och orutinerad förmiddag i Tokyo

Efter att ha spenderat en till natt på Dans luftmadrass och lastat av souvenirer och presenter lämnar jag återigen Kita Senju tidigt på förmiddagen för att ta mig till Tokyo Station och därifrån till Kanazawa.

Jag tar för givet att resan till den norra kusten ska bli smidig, men jag lyckas trots viss rutin sabotera för mig själv genom att:

• Underskatta restiden i kollektivtrafiken
• Göra ett tidsoptimistiskt klädinköp på vägen
• Bli fullständigt genomblöt trots min regnjacka
• Glömma bort att boka plats på tåget och behöva ta nästa

Fortfarande dyngsur pratar jag med ett svenskt par på perrongen som ska åt samma håll. De gör sin första resa i Japan och ska besöka bergsbyn Shirakawago, en populär dagsutflykt från Kanazawa.

När tågdörrarna öppnas går jag till toaletterna mellan vagnarna för en raggardusch bakom draperiet vid handfatet. Med ny tröja, torra sockor och håret i knut tightare än en samuraj är läget under kontroll igen.

Incheckning på Mitsui Garden Hotel

Framme vid Kanazawas episka tågstation är solen framme och jag går till mitt boende på Mitsui Garden Hotel för att checka in och hänga mina kläder på tork.

Kanazawa har ingen tunnelbana eller tåg. Här räcker det med buss, cykel eller ett par bra skor för att ta sig fram då staden är så kompakt. Kontrasten mot Tokyo blir enorm, precis om när jag anlände till Hakodate förra veckan.

Sen lunch på Omichi Market

Några minuter från hotellet ligger stadens fiskmarknad Omichi Market. Då en del av marknaden är stängd på onsdagar beger jag mig hit för en sen lunch. Jämfört med alla andra fiskmarknader jag besökt i landet känns den väldigt prydlig och städad.

Golvet är inte blött, saker är fint uppradade och inga klor eller tentakler sträcker sig efter en när man går förbi de många matstånden.

Efter den sena lunchen beger jag mig tillbaka till hotellet för att bada och ta det lugnt i en timme eller två. Kanazawas många historiska sevärdheter håller precis på att stänga, så det är ingen idé att stressa. De får vänta tills imorgon.

Fisk på rullband på Mori Mori Sushi

Senare på kvällen promenerar jag in mot tågstationen för att följa upp ett restaurangtips jag fått tidigare under resan. Fötterna värker så när en av stadens små sightseeing-bussar dyker upp åker jag sista biten för bara 110 yen.

På varuhuset Forus är det Mori Mori Sushi jag ska till. De ska tydligen ha stadens bästa kaitenzushi (rullbandssushi). För att få upp hungern mer strosar jag bland några butiker på vägen.

Trädgården Kenrokuen vid stadens slott

Efter sovmorgon, frukost och mer onsen är det nästa morgon dags att ta mig an Kanazawas historiska och kulturella arv. Då vädret är soligt börjar jag med det mest givna, landskapsträdgården Kenrokuen som anses vara en av Japans tre främsta.

Trägården Kenrokuen har varit öppen för allmänheten sedan 1871. Innan dess byggdes den upp av Maeda-familjen under 200 år.

Promenaden till trädgården tar mig förbi Kanazawa Castle. Detta slott började byggas av Meade-klanen redan 1583, men har brunnit ned gång på gång genom århundradena. Vissa delar är så nya som 2020. Det är vackert, men solen gassar så jag går vidare till trädgården.

Strax efter slottet ligger en av flera ingångar till parken vars inträde är 320 yen för en vuxen. Genast när jag kliver in blir jag imponerad över hur pass fint det är.

Runtom i trädgården sitter personal på huk och ansar detaljer på buskar och träd. De har reflektiva skydd på huvudet och ryggen mot den starka solen.

Oavsett var jag ställer mig och hur jag vänder mig ser det ut som ett vykort med alla små och stora buskar och träd, vattendrag och dammar, stigar och broar samt gamla hus.