Då första nattens sömn som väntat uteblev på grund av jetlag inledde jag min första heldag i Tokyo med koffein, kolhydrater, parkvila och planering inför resans första utflykt.

Frukost? Middag? Mellanmål? Kvällsmat? Jag vet inte vad min kropp förväntar sig när jag runt 08:30 beger mig ner till lobbyn på The Millennials där jag sätter mig ner bredvid den australiensiska trion Tom, Ben och Tim som alla intar omeletter, korv och varsin skål med müssli.

Tim håller på att avsluta sitt två månader långa äventyr runtom i Japan och kommer närmast från den heliga tempelbyn Koyasan som jag besökte i höstas. Han är inte bekant med Tom och Ben, men de kommer från Sydney och har börjat snacka.

Tom och Ben är på väg till Kanada för att under sex månader arbeta på skidorten Whistler, men först väntar hela fyra månaders kringflackande i Europa.

Tre killar i t-shirt och shorts sitter och åter frukost vid ett bord vid ett stort fönster.
Trio i australiensare. Kompisarna Tom och Ben samt soloresenären Tim. Alla från Sydney.

Tom och Ben uppskattar mina tips om att försöka se någon match i EM i fotboll och givetvis en konsert på Taylor Swifts pågående Europaturné.

Starbucks med inbyggt rosteri i hippt område

Någorlunda mätt, men långt ifrån pigg tar jag en halvtimmes promenad söder om Shibuya för en seriös kopp kaffe på Starbucks Reserve® Roastery i den hippa stadsdelen Nakameguro.

Om man någon gång besökt Starbucks i Sverige kan man undra varför jag går hit, men i Japan är det annorlunda. Här ses kedjan som finare än andra fikakedjor. Dessutom ska jag inte till en vanlig Starbucks, utan en Reserve® Roastery-variant som utmärker sig genom att:

  • Vara riktigt stor
  • Ha ett inbyggt rosteri
  • Erbjuda mer exklusivt kaffe
  • Servera mat som inte finns annanstans

2019 besökte jag Starbucks Reserve® Roastery i Seattle, så jag vet att de inte fuckar runt med bönorna på dessa ställen.

Träbyggnad på fyra våningar med glasfasad i en korsning.
Starbucks Reserve® Roastery är en av många påkostade kaféer i Nakameguro.
Stort rum med stor bardisk med mycket folk runt. Till vänster finns en enorm tank med diverse rör som går längs med taket.
Till vänster ser vi en del av lokalens rosteri som med jämna mellanrum maler ned nya bönor.
Terass där folk sitter och fikar med utsikt över gata med träd.
Det är svalt och skönt på terassen i det mulna vädret och 25 grader varma luften.
lattekopp på träbricka på träbord.
Valet föll på en latte med havremjölk.

Då mitt intresse för Japan minst sagt skenade iväg under pandemin bekantade jag mig med mäklaren Alex Shapiros kanal på Youtube.

I klippet nedan går han igenom de han tyckes sex bästa områdena i Tokyo, där Nakameguro ingår.

Mäklaren Alex Shapiro går igenom de bästa områdena att bosätta sig i Tokyo.

Lunch på världens mest upptagna tågstation

Piggare men nu allt mer hungrig tar jag tunnelbanan till världens mest upptagna tågstation, Shinjuku Station som ligger några stationer norr om Nakameguro Station.

Det är inte rusningstrafik, jag är inte packad och bandbredden är god så jag är hoppfull jämfört med tidigare stopp här.

Efter ett snabbt besök på ett turistcenter där jag köper biljetter för morgondagens utflykt utanför Tokyo (inga spoilers här inga) tar jag mig till en av kedjan Ippudos många restauranger för en skål ramen. Jag behöver salt och kolhydrater!

En våt skål med ramen med ljus sky på en träbricka på ett träbord.
Ippudos klassiska ramen med sky gjord på kokta fläskben.

Vila i nationalpark

Efter min maffiga skål ramen är det läge att hantera mitt inkommande matkoma genom att vila i närliggande nationalparken Shinjuku Gyoen.

För 500 yen får man vandra runt, fika och lägga sig och vila nästan var man vill från morgon till sen eftermiddag.

Efter att ha vandrat runt i en timme eller så hittar jag ett stort träd att lägga mig under, vila och börja skissa på blogginlägget som ni läser nu.

Enorm välklippt gräsmatta som några personer går på. På sidorna och och i mitten finns buskiga träd.
Det var gott om såväl turister som kostymklädda affärsmän i parken.
Hand håller i en blå flaska med texten Pocari Sweat.
Pocari Sweat. Obligatorisk att inta soliga och varma dagar.
Mörkgrön dem med bro i fjärran. I förgrunden finns ett tråd, en rund buske och en ljuslykta i sten.
En del av parkens mer traditionellt japanska områden.
En mörkgrön damm omgiven av buskar och träd. I förgrunden finns en grusad gång.
Nya fik och historiska byggnader var svåra att urskilja.

Fika för barnasinnet på modegata

Utvilad och någorlunda hydrerad traskar jag en halvtimme till stadelen Harajuku som ligger mitt emellan Shinjuku och Shibuya och är känd för sin ungdomskultur och mode, främst på Takeshita Street.

Då jag fyller 40 om två år blir det dock ett konservativt besök till Uniqlo för att köpa kalsonger och två skjortor.

Något jag dock inte är (läs: känner mig) för gammal för är att besöka är ett av stadens nya matställen med koppling till Snobben och serietidningen Peanuts. På en tvärgata till Takeshita Street ligger nämligen Peanuts Cafe Sunny Side Kitchen.

Ingång till fik med glasfasad. I förgrunden finns buskar.
Ingången till Peanuts Cafe Sunny Side Kitchen i Harajuku.
Röd hundkoja med tre plastmodeller av Snobben.
Pallar att sitta på för kaféets små besökare.
Grå tallrik med pannkaka som ser ut som Snobbens ansikte.
Pannkaka med grädde och jordgubbssylt på. Övriga vuxna på plats åt annat.

Här äter jag en söt pannkaka och ”studerar produktdesignen” innan jag beger mig tillbaka till The Millennials för att avsluta detta inlägg.

Imorgon blir det nya äventyr, utanför Tokyo.

/Alexander