Första heldagen i Sapporo avslutades med en stor skål ramen, vilket behövdes efter upptäcksfärden till episka Moerenuma Park. Tidigare på dagen mötte jag även en bekant hund i Otaru.

När jag besökte Fukuoka förra året kände jag efteråt viss ånger över att ha gjort så många dagsutflykter och inte spenderat en hel dag att utforska staden.

Det misstaget ville jag inte göra här i Sapporo, men den heldagen blir först av imorgon. Idag blev det istället hela två utflykter. En utanför och en i utkanten av staden.

Promenad längs med Otarus kanaler

Efter en stadig frukost på hotellet och obligatoriskt bad på dess onsen på högsta våningen tar jag mig från Odori Park till Sapporo Station.

Härifrån ska jag ta ett tåg med Japan Railways till närliggande kuststaden Otaru. Jämfört med igår är det mulet och svalt så en utflykt till kusten lockar efter alla heta dagar.

När Hokkaido koloniserades i slutet av 1800-talet blev Otaru en viktig hamn. Här byggdes Hokkaidos första tågstation som anslöt hamnen till Sapporo.

Ett tjugotal personer står och väntar på ett tåg på en perrong. Till höger syns en annan perrong med folk, till vänster ett tåg som hör till en annan perrong.
I väntan på tåget nordväst längs med kusten till Otaru.
Öppet hav med dimma i fjärran. På en sten i vattnet sitter många fåglar.
Den dimmiga kusten sedd från tågfönstret.

Promenadsugen kliver jag av två stopp innan Otaru Station. Här är det ruffigt med slitna lokaler, stängda butiker och en bensinstation. En stor Uniqlo-butik sticker ut, men annars finns det inte något att se.

Kort senare befinner jag mig på gatan Sakaimachi. Hit har många turister hittat för att fika, shoppa och besöka gatans olika museum.

I jakt på en souvenirbutik för att hitta en obligatorisk kylskåpsmagnet måste jag plötsligt gnugga mina ögon. Här ligger nämligen en Snoopy Village fylld till bredden med prylar kopplat till min favorithund sedan barndomen. Jag hittar min kylskåpsmagnet!

Fotgängare går förbi butiker på två breda trottoarer med en nästan tom bilväg i mitten.
Gatan Sakaimachi med sina västerländska hus i centrala Otaru.
Brunt tegelhus med en bild på Snobben som skakar hand med Woodstock ovanför ingången. Under bilden står det "Snoopy Village". Framför går ett tiotal personer.
Även på mindre orter i Japan kan man inte missa omåttligt populära Snobben.
Många butikshyllor med saker som necessärer, koppar, godis, kramdjur, nyckelringar med mera med koppling till Snobben. I mitten finns två mosaikporträtt på Snobben.
Det tog ett bra tag innan jag kom härifrån, med en liten kylskåpsmagnet och en mugg.

Kort därefter börjar stadens kanal man kan promenera längs med eller ta en båttur på. Jag väljer det förstnämnda, njuter av svalkan och låter kameraappen i min telefon gå varm.

När kanalen tar slut är även jag det och beger mig tillbaka till Sapporo för att ladda batterierna inför nästa utflykt.

Båt med ett tjugotal passagerare åker på en kanal genom en stad. Till vänster promenerar människor längs med kanalen.
Början på kanalen där besökare erbjöds båtturer.
Stor grå lagerlokal längs med en kanal. I fjärran syns hus och gröna kullar.
Lagerlokal och fabrik mot slutet av kanal.

Fikapaus på Mister Donut

Väl tillbaka på Sapporo Station efter att likt några skolflickor halvsovit sittande i tågvagnen behöver jag energi. Nästa utflykt ligger nämligen ännu längre bort.

Jag har tur då goa fikakedjan Mister Donut finns inne på stationen blott en minut från spärrarna jag nyss matat med mitt Japan Rail Pass. Med en gripklo väljer jag munk och beställer en kopp svart kaffe.

Flera rader med olika typer av munkar bakom skjutdörrar av glas. Ovanför finns två svarta skyltar ,ed vit text och bilder om kaffe.
Det var svårt att hålla sig till en sort, vilket knappt någon annan gjorde.
Ett vitt fat med en munk med lite chokladgarnityr bredvid en röd kopp kaffe med en sked i.
Chokladmunk med hål (och två chokladhål för att säkra upp) och kaffe.

Rundvandring i episka Moerenuma Park

Tio minuter på tunnelbanan och en halvtimme med buss senare är jag sedan i östra Sapporo för att besöka skulpturparken Moerenuma Park.

Då jag denna resa inte studerat alla sevärdheter in i absurdum i förväg förväntar jag mig något i stil med utomhusmuseet jag besökte i Hakone förra veckan, men jag är inte beredd på denna parks skala.

Moerenuma Park är byggt på ett område för nedgrävt avfall med en omkrets på fyra kilometer. Parken och dess skulpturer är designade av den amerikanske och japanske skulptören Isamu Noguchi.

Noguchi fick grönt ljus av staden Sapporo att designa parken 1988, men redan i december samma år gick han bort vi en ålder av 84 år. Dock förverkligades hans planer till sist och parken öppnade 2005. Den är helt kostnadsfri att besöka.

Bred gång med stenplattor omgiven av högt gräs och två rader med träd. Det växer gräs mellan plattorna och mitten finns ett tiotal låga bänkar.
Den lätt vildvuxna ingången till parken.
Tre rader med välansade lövtråd på en stor cementerad yta. Längre bak syns en enorm tom glaspyramid.
Glaspyramiden Hidamari kunde ses på långt håll även utanför parken.
Inuti ett stort hus med snett glastak med armaturer i metall. I förgrunden står en ljus träbänk. Till höger promenerar några besökare längs med en stenvägg.
Inuti Hidamari fanns det fik, souvenirbutiker och ett konstgalleri. Det var varmt likt ett växthus.

För att få bästa möjliga utsikt över parken och dess skulpturer går jag upp för den branta och 62 meter höga kullen (eller låga berget) Mount Moere. Det fläktar skönt på toppen och utsikten är massiv!

Enorm gräskulle dit en rak upptrampad stig leder. Till vänster finns en stentrappa åt vänster omgiven av högt gräs.
Jag tog den branta stigen upp för Mount Moere. Att en trappa fanns på andra sidan visste jag icke.
Milsvidd utsikt över en park med bebyggelse och mer natur utanför. En glaspyramid och en bro syns i parken nära en skogsdunge.
En del av utsikten från toppen. Här över bron vid ingången och glaspyramiden Hidamari.
Milsvidd utsikt över en park där en cirkel med skog omger en fontän där vatten sprutar över 20 meter upp i luften. I fjärran bebyggelse och mer natur.
Sea Fountain och dess 25 meter höga vattenpelare som bara var aktiv vissa stunder av dagen.
Lång trappa med räcke i mitten som leder ner för en enorm kulle till en enorm park med skogsområden med barrträd. I fjärran bebyggelse och mer natur.
På väg ned för Mount Moere. Totalt fanns fem rutter upp och ned.
En många meter hög tetraeder byggd av tre cylinderformade ljusa metallrör. Den är omgiven av välklippt gräs.
Den tretton meter höga Tetra Mound byggd med rostfritt stål. På ytan nedanför hålls events.
Halvrund och kluven vit skulptur på gräsmatta framför ett skogsområde. I fjärran en enorm kulle.
Skulpturen Music Shell används som en scen för konserter och dans framträdanden.

Nere på parkens lika enorma som synnerligen välansade gräsfält tar jag av skorna och vandrar planlöst runt bland skulpturerna. Jag möter glada lössläppta hundar och motionärer ute på löpturer.

Hade jag haft med en bok hade jag lätt kunnat lägga mig här tills solnedgången. Men efter drygt två timmar bär det av tillbaka till centrum för kvällens aktiviteter.

Shoppa scarfs på Big Time

Efter att ha duschat och vilat tar jag mig till den långa shoppinggatan Tanukikoji som ligger halvvägs till Susukino. Här finns 200 butiker utspridda längs med de sju kvarter som gatan sträcker sig över.

Min tanke är att utforska denna gata imorgon, men då jag lärt mig att vintagekedjan Big Time som jag handlat på i både Sendai och i stadsdelen Shimokitazawa i Tokyo finns här går jag hit redan nu.

Här har Big Time hela tre våningar (två för damkläder, en för herrkläder) som är fyllda med främst västerländska färggranna kläder. Likt tidigare besök är jag ute efter ännu en cool scarf, vilket jag också hittar längst ned och längst in i affären.

Fasad för klädbutik på två våningar med fin belysning och färggranna kläder. Skylten lyder "Big Time".
Ingången till Big Time på gatan Tanukikoji.
Två välfyllda och långa hyllor med färggranna kläder.
En av hyllorna med nästan uteslutande västerländska begagnade kläder.
Hängare med massvis med bälten och färggranna scarfs.
Som väntat en imponerande samling scars, bälten och (utanför bild) slipsar.

Tillbaka i Susukino för klassisk lokal ramen

Efter att ha utökat accessoardelen av min garderob drar jag med ett oproportionellt stort leende på mina läppar vidare till Susukino för att söka upp gatan Ramen Yokocho för en sen middag.

Stor neonskylt på husfasad på man med röd massa och rött skägg. Under lyder texten "Nikka".
Med Nikka-skylten synlig på långt håll behövs inte Google Maps.
Bred trottoar med fasad fyllda med neonskyltar. Folk promenerar åt olika håll.
Här någonstans skulle ingången till Ramen Yokocho ligga.

Efter lite letande bland de många och trånga tvärgator mellan Susukinos höga byggnader hittar jag till slut rätt och ställer mig i kö till populära Teshikaga. Salivbildningen är redan påtaglig!

Det var i Hokkaido misoramen först tillagades. Nu kan man äta den över hela världen.

Smal korridor fylld med restauranger med köande gäster utanför. I taket hänger gula och röda lanternor
Båda före och efter Teshikaga var det kö till andra ramenhak.
Kock med svarta kläder kockar nudlar i ett trångt kök i mitten på en restaurang. Ånga stiger från det heta vattnet.
Jag fick en bra plats och kunde se kockarna laga all mat.
Stor skål med ramen med gräslök, krabba, majs, en smörklick, fläskkött och en ägghalva.
Rekommenderad variant med ingredienser som smör, majs, krabba, fläskkött, ägg, lök med mera.

Efter måltiden vandrar jag runt i Susukino och spanar efter barer, pubar och ölhallar inför morgondagens utgång då det är fredag och Susukino lär leva upp ännu mer.

Med 21 000 steg i fötterna och en stor portion ramen i magen bär det dock nu rakt av tillbaka till hotellet.

/Alexander