Det är förvånansvärt ont om stränder i centrala Naha, men bara en timme västerut vid Kerama Islands finns det lummiga öar med drömska sandstränder med klarblått vatten. Jag besökte två!

Redan första timmen i Naha inser jag att jag måste ändra mina planer för de kommande fyra dagarna. Att hyra en cykel och utforska staden kommer bli olidligt på grund av den intensiva hettan i kombination med bristen på cykelvägar och bra stränder.

Att jag ska ut i skärgården är redan bokat. Men att bara göra en båtutflykt känns som något jag kommer att ångra efteråt. Jag bokar en till!

Så förutom den redan spikade turen till Zamami Island ute bland ögruppen Kerama Islands bokar jag in en till dagen innan, till grannön Tokashiki Island.

Dag 1: Snigelfärja till Tokashiki Island

Till Zamami Island och Tokashiki Island går det snabbfärjor från hamnterminal Tomari Port. Dock är de inte så stora och dagens första tur till Tokashiki är redan fullbokad. Lyckligtvis bokade jag igår en tur- och returresa med en vanlig passagerarfärja.

Efter frukost på hotellet tar jag på min tunna blåvita pyjamasdräkt (!) jag tidigare köpt på Uniqlo. Med dess korta ben och armar ser jag ut som någon i den finska truppen för sommar-OS, på en ledig dag.

Jag vinkar till personalen i hotellobbyn, säger ”Watashi wa Tokashikijima ni ikimasu!” (”Jag drar till ön Tokashiki!”) och går till hamnterminalen.

Stor hamnterminal med en fasad som böjer sig lätt till vänster, I förgrunden syns fyra stolpar i ljusblått, mörkblått, grönt, gult och rött.
Utanför hamnterminalen Tomari Port en kort promenad från mitt hotell.

I hamnterminalen är det rätt mycket folk som står i olika köer, fyller i pappersformulär och letar efter rätt färja att kliva på. Efter att ha hämtat ut min biljett går jag till min färja som står precis utanför.

Inuti en stor hamnterminal med vita väggar, många skyltar och brunt kaklat golv. Folk stor och köar överallt.
Fullt upp tidigt på förmiddagen med badsugna resenärer i terminalen.
Vit passagerarfärja med med tre däck ankrad vid en hamn. Folk går ombord via en gång.
På väg ombord på den ordinera passagerarfärjan till Tokashiki Island.

Ombord på färjan ställer jag mig ute på andra däck för att få skydd från solen. Solkräm har jag satt på, men eftersom jag tänker snorkla senare vill jag hålla mig undan solen så gott det går.

Stämningen på färjan är tillbakalutad. Resenärerna solar, sover, fikar, tittar på utsikten eller sina mobiltelefoner. Trots att det blåser är vinden varm, inomhus finns det dock behövlig luftkonditionering.

Flera stolsrader under tak på ett däck utomhus på en passagerarfärja. Alla stolar är upptagna.
När färjan avgick vid 10:00 var i princip alla platser ute och inne tagna.
Hamninlopp med en vågbrytare med ett vitt fyrtorn på. Till höger i skyn håller ett passagerarplan på att landa.
På väg ut ur Nahas hamn som ligger nära stadens flygplats.

Efter en dryg timme anländer vi till hamnen på Tokashiki Island. På parkeringen står de bussar som ska ta oss till öns mest populära strand, Aharen Beach. Att promenera fem kilometer över bergen i denna hetta är inte aktuellt.

Hamninlopp i en bukt omgiven av klarblått vatten och lummiga berg.
På väg in i hamninloppet vid Tokashiki Island.
Terminal med oranget tegeltak framför ett lummigt berg. I förgrunden drar en hamnarbetare i en lina. En landgång står bredvid honom.
En hamnarbetarna hjälper till att förtöja färjan.

Resepaket till Aharen Beach

Även om det går lokaltrafik från hamnen till Aharen Beach har jag bokat ett paket jag hittat på aharen.com. Den billiga biljetten till färjan ingår inte, men får 2 200 yen får man:

  • Buss tur och retur från hamnen till stranden
  • Fri tillgång till dusch om omklädningsrum
  • En lunchlåda med olika alternativ
  • Ett skåp att låsa in sina prylar i
  • Rabatt att hyra strandprylar
Tre bussar på en parkeringsplats. Bredvid den i mitten står en japansk man med gult hör, solglasögon och en skylt med texten "Kerama Travel".
Att ta buss var givet då Aharen Beach låg över fem kilometer bort på andra sidan bergen.
Stort klarblått hav omgivet av stora lummiga öar med sandstränder. I förgrunden syns en asfalterad väg med ett ljust plåträcke.
På väg till andra sidan av ön för efterlängtat sol och bad.

Bussen får kämpa något enormt i de branta backarna, men efter en kvart är vi framme vid en liten charmig strandby där flera strandhus erbjuder besökare mat, dusch, låsbara skåp och strandprylar att hyra.

Jag byter om till simbyxor, smörjer på mer solkräm, låser in min väska, hyr ett snorkelset och går ner till stranden.

Slitna enkla ljusa strandhus med två våningar vid en väg. Framför finns försäljningsstånd med många skyltar.
Framme vid den charmiga turistbyn precis vid kusten.
Ljust plåtskåp med många gröna låsbara luckor inne i ett omklädningsrum med en bänk på golvet.
Utöver buss och lunch ingick skåp och dusch i resepaketet.
Öppen asfalterad yta på väg ner till ett strandområde. I förgrunden syns ett stånd där man kan hyra snorkelutrustning.
Stånd på den stekheta stengatan där man kunde hyra snorkelset med mera.

Vit sand och klarblått vatten

Ingången till stranden ser ut som något från en kraftigt redigerad turistbroschyr. Men inget här är fejk! Detta är den klart finaste stranden jag sett i hela mitt liv.

Då det är 32 grader i luften lägger jag snabbt ner min tygpåse nära en av strandens livräddare, tar på simglasöginen och vadar ut i havet.

Temperaturen i vattnet måste vara minst 28 grader!

Ingång til en strand med klarblått vatten omgiven av två lummiga öar. Flera personer är på väg ner till stranden. Till höger sitter en livräddare i ett torn.
Ingången till den stora sandstranden med sitt klarblåa vatten.
Strandlinje som leder till ens tor ljus klippa framför ett lummigt berg. Vattnet till vänster är klarblått. Tre personer står vid vattenbrynet.
Det var många besökare på stranden, men den var stor så man fick gott om eget utrymme.

Vattnet är verkligen så där rent och klart som man läser om. Doppar man huvudet känns det som man kan se hur långt som helst och håller man handen framför ögonen är det som att vara ovan ytan.

Det enda som skymmer sikten är när simglasögonen immar igen, men det är ju bara att göra en ”Hawk Thua” och spotta på dem.

Promenad upp till observatorium

Efter många snorkelturer med dryckespauser i skuggan är det dags att utforska resten av stranden. Jag beger mig till dess ena ända som har ett berg med ett hål i.

Vart kan hålet i berget leda till? Jo, till strandens observatorium!

Stor ljus klippa vid ändan på en sandstrand med klarblått vatten. Till höger är ett runt hål i klippan som man kan gå igenom.
Vid strandens ena ända, där det fanns en genväg vidare genom klipporna.
Jag har en vit handduk på huvudet och ler in i kameran samtidigt som jag ger fredstecknet. Bakom mig är en klippa med ett sort runt hål i på en strand.
Med skydd och svalka av en blöt handduk promenerade jag vidare.
Rund öppning i ett berg som leder till en sandstrand med många besökare och klarblått vatten.
Undrar om denna öppning i berget var naturlig eller ej.
Liten strand med stora stenar samt en stor stock på. Till vänster och längre fram klarblått vatten med klippor i.
En stenigare del av vattenbrynet på väg till utkiksplatsen.
Igenväxt trätrappa leder upp för lummig kulle.
En trappa tog mig upp för det lummiga berget.
Öppet klarblått hav med lummiga öar med sandstränder i fjärran och till höger.
Några minuter senare på strandens observatorium.
Öppet klarblått hav med lummiga öar med sandstränder till vänster, i förgrunden och ute i havet.
Mer av utsikten över bukten där båtar tog besökare ut på snorklingsturer.
Lång sandstrand som kröker sig längs med ett stort lummigt berg. Vattnet är klarblått och till vänster och höger finns viss bebyggelse.
Hela Aharen Beach sedd från observatoriet.

Dusch och buss tillbaka till färjan

På väg tillbaka för att duscha tar jag en annan väg där jag hittar ett aktivt campingområde men också ett övergivet poolområde. Någon är där och jobbar, men det ser inte ut att kunna öppna i närtid.

Badanläggning byggd ute i naturen bland lummiga berg med öppet hav i fjärran. Anläggningen är sliten och poolerna är inte fyllda med vatten.
Sliten och nedlagd badanläggning på väg tillbaka till turistbyn.

Efter att ha duschat bort allt saltvatten från min kroppen packar jag min axelväska jag haft med på alla mina soloresor och går ner till stranden för att vada i vattnet en stund innan bussen avgår.

Med mig har jag Japans bästa glass Coolish som tills den smälter och blir drickbar fungerar som en kylpåse att lägga mot önskad kroppsdel.

Hand håller i en fyrkantig blå glassförpackning med vit skruvkork. Text på förpackningen lyder "Coolish". I bakgrunden en sandstrand med blått klarblått vatten.
Coolish, kylpåse och kallt mellanmål i ett.

Stridsflygplan i skyn

Tack vare att bussen är synkad med färjan tillbaka till Naha behöver vi inte vänta länga i hamnen. Efter att köpt min kylskåpsmagnet går jag ombord och upp till andra däck igen.

Vid golvet vid relingen sitter jag hela färden. Denna gång innehåller vindpustarna viss svalka.

Efter att ha köpt en kall burk med Boss Coffee, petar jag in mina AirPods i öronen och sätter på David Lee Roths rockklassiker Just Like Paradise från 1988.

Denna hit från hans andra soloalbum Skyscraper efter avhoppet från Van Halen tre år tidigare beskriver dagen perfekt. Jag sätter på repeat.

Handduk knuten runt ett räcke utomhus på en passagerarfärja. I bakgrunden syns ett hamninlopp, ett lummigt berg och klarblått vatten.
Under båtturen tillbaka försökte jag torka handduken i den höga luftfuktigheten.

Lite mer än halvvägs tillbaka måste jag pausa musiken då jag hör ett stort dån från himlen. Det ett grått stridsflygplan som åker över oss! Sen kommer det andra, följt av det tredje och sedan det fjärde.

Tre stridsflygplan flyger i formation på en blå himmel. Ett stort vitt moln syns delvis i botten.
Tre av de fjorton stridsflygplan jag såg flyga i formationer under första dagen ute på havet.

Jag fångar ögonblicket genom att byta låt till en annan 80-talsklassiker, Kenny Loggins – Danger Zone.

Medan jag lyssnar på Kenny Loggins hit från soundtracket till Top Gun får jag se ytterligare tio stridsflygplan flyga formationer i skyn för att sedan landa på närliggande Naha Air Base vid hamnen.

Grått stridsflygplan på en nästan klarblå himmel.
En av alla Mitsubishi F-15J som var på väg att landa på Naha Air Base.

Efter landstigningen drar jag via Uniqlo för några nya par ankelsockor och en spontan middag på McDonald’s. Sendan beger jag mig till hotellet för att återigen duscha kallt, men också schamponera håret.

Imorgon ska jag göra samma sak igen, men till grannön!

Dag 2: Snabbfärja till Zamami Island

Nästa morgon grinar jag illa i sängen på hotellrummet. Jag har tydligen slarvat med att smörja in mina skuldror med solkräm och bränt mig. Inte blir det bättre av av ryggen skavt mot lakanet hela natten.

Huden är varm och när jag sträcker på mig känns det minst sagt stelt. Men efter kall dusch med skonsam kroppstvål känns det bättre och jag beger mig ner för frukost.

Att pyjamasdressen från Uniqlo sitter löst på kroppen är tacksamt med tanke på solbrännan.

Denna morgon avgår min färja från andra sidan hamnen redan 09:00. Med QR-koden redo i telefonen blir jag scannad och kliver ombord på snabbfärjan Queen Zamami som ska ta mig till just Zamami.

Vit snabbförja ankrad vid en pir. En ur personalen står vid en landgång och välkomnar folk. Text på färjan lyder "Queen Zamami".
Andra dagen tog snabbfärjan mig till Zamami Island på bara 40 minuter.

Kort efter att jag tagit min plats åker vi iväg. Denna färja är så pass mycket snabbare att sätena är utrustade med säkerhetsbälten.

För att ta lite bilder går jag upp på akterdäck. Då börjar Queen Zamami accelerera och en vindpust kastar mina solglasögon överbord. Tur att jag varit för snål för att köpa ett oar äkta Ray-Ban Aviators. Mina kopior köpte jag i bulk på H&M för drygt sju år sedan.

Ute på däck på en snabbfärja som kör ut från ett hamninlopp. Till vänster kan man se en vågbrytare med ett fyrtorn på.
Strax efter att jag tog denna bild blåste mina solglasögon i havet.
Flera rader med blåa och orangea sittplatser på en snabbfärja. Alla platser är tagna.
Hade jag inte bokat en vecka i förväg hade jag inte fått plats på denna fullbokade färja.

Kort resa med lokaltrafiken

Framme i hamnen i Zamami skyndar jag till stadsbussen som ska ta oss till Furuzamami Beach.

Jämfört med Aharen Beach på Tokashiki Island är denna strand mer tillgäng då den kan nås till fotspå tjugo minuter. Men då det är lika hett idag som igår, blir det buss igen.

Trappa upp till hamnterminal. De ljusa kaklade stegen har målningar föreställande fiskar och skaldjur. På trappan står folk med skyltar för att ta emot resenärer.
I Zamamis hamn väntade resebolag på sina gäster som bokat olika turer.
Stentrappa vid vattenbrynet vid ett hamninlopp omgivet av lummiga berg. Trappan böjer sig från höger till vänster tills den når mer bebyggelse.
På väg till hållplatsen för stadsbussen för en kort tur till Furuzamami Beach.

Ensam stuga vid stranden

Jämfört med strandbyn vid Aharen Beach är det enklare här. Det finns bara en enda stor stuga där två aktörer konkurrerar om att sälja oss besökare mat och dryck samt hyra ut strandprylar och låsbara skåp.

För att inte bränna mig mer hyr jag en plats under ett parasoll komplet och ett par simglasögon med snorkel.

Stor trästuga med mörkt tak omgiven av träd, gräsmatta och en palm. I fjärran ser man ett klarblått hav.
Framme vid den ensamma stugan vid stranden.
Byggd stenformation med en skylt som lyder "Keramashoto National Park". I bakgrunden ser man klarblått vatten omgivet av lummiga öar.
Zamami Island hör till nationalparken Kermashoto.
Står grå altan med en bänk ovanför en stor sandstrand med vita parasoll på. Vattnet är klarblått och i fjärran ser man flera lummiga öar.
Framme vid vattenbrynet vid fina Furuzamami Beach.

Stranden här är stor, men aningen mindre än Aharen Beach. Den har dock flera klart större korallrev som börjar bara några meter ut från vattenbrynet. Jag tar på mig mina simglasögon, sätter snorkeln i munnen och simmar genast ut!

De minsta korallreven vid Furuzamami Beach är lika stora som små bilar. De största är lika stora som flera stadsbussar parkerade vid varandra.

Strand med parasoll i olika färger till höger framför ett utkikstorn. Vattnet är klarblått och i fjärran finns det lummiga öar.
Till höger kan man se de stora korallreven bara några meter ut i vattnet.
Svarta vassa klippor i genomskinligt blått vatten. I fjärran lummiga öar.
Vattnet var precis sådär klarblått som man tror att turistbroschyrer ljuger om.
Två gula surfbrädor ligger på en lång sandstrand omgiven av klarblått vatten och lummiga öar. Många folk badar.
Två surfbrädor tillhörande strandens livräddare.
Trappa upp till träaltan med utsikt över en sandstrand. Två personer går upp för trappan. Flera sitter nedanför den.
Solen var het och intensiv så all skugga man kunde få var tacksam.

Dödligt giftig orm simmar förbi

Efter några snorkelturer med pauser under parasollet simmar jag längre ut för att kolla in det största korallrevet. Det är massivt och likt alla stora och små fiskar kommer korallerna i alla regnbågens färger.

Det gäller dock att ha viss koll på växt- och djurlivet under ytan. Även om det är fint och färggrannt kan det vara giftigt eller rentav dödligt att bli biten av eller sticka sig på något.

Efter en del dykande och snorklande simmar en lång svart- och vitrandig orm upp till ytan några meter från mig. Jag ser hur den sticker upp huvudet likt periskopet på en ubåt, tar luft och sedan simmar ner till botten igen.

”Nope, nope, nope!”, tänker jag och simmar tillbaka till stranden för att äta lunch.

Efter lite googlande lär jag mig att det handlar om sjöormen Erabu, vars gift är ungefär tio gånger starkare än en kobras. Tydligen ska den endast bita människor i självförsvar, men får man inte akut sjukvård kan man stryka med.

Okinawa en dröm för dykare och snorklare, men troligtvis en mardröm för någon med talassofobi.

Orm simmar under blå vattenyta. Den är randig med färgerna svart och vit.
Getty Images: Den giftiga sjöormen Erabu som kallas Irabu i Okinawa.

Tidvatten öppnar ny strandremsa

Vid lunchtid tar jag en längre paus uppe i stugan. Solen är nu som allra starkast och det finns inte ett moln på himlen. Jag slumrar till en stund i en stol innan jag fortsätter redigera mitt blogginlägg om Naha.

Nästan två timmar senare känns solen mer skonsam och när stora fluffiga moln dyker upp med jämna mellanrum gör jag några snorkelturer till efter att ha smort in mig med ännu mer solkräm.

Jag har ett ett par simglasögon med en snorkel på huvudet och ler in i kameran. Jag står på en strand med klarblått vatten och lummiga öar i bakgrunden.
Snorklingen på Furuzumami Beach var helt suverän.

Jag spamar efter den randiga ormen vid det stora korallrevet och visst ser jag den slingra sig på botten två gånger. Lyckligtvis finns det andra korallrev i där bara harmlösa, tjocka och gulliga fiskar hänger.

Efter ett tag spärrar strandens livvakter av området man får snorkla på. Tidvattnet börjar dra sig tillbaka de vill inte riskera att besökare trampar på och har sönder delar av de större korallreven.

Nu ser jag att det låga vattnet öppnat upp en väg runt en klippa. Jag knyter mina skor och går på upptäcksfärd.

Strandremsa som leder till en lummig klippa där remsan smalnar av. Två personer finns till höger. En vilar och en annan solar.
När tidvattnen drog sig tillbaka öppnades en väg runt denna klippa.

Bakom den stora klippan döljer sig en ännu större strand. Några besökare har redan hittat hit och vilar i Skuggan under bergen uppe vid skogen. Två personer spatserar mot en sandbar som går över bukten till en annan ö.

Allt här ser ut som ett vykort, men i synnerhet denna vy.

Stor sandstrand som kröker sig till höger och sedan vänster till en lummig ö ute i det klarblåa havet. Två personer går på stranden.
Bakom klippan fick man nästan hela denna strand för sig själv.

Dusch, buss och färja igen

Resten av tiden på Zamami Island ser ungefär likadant ut som gårdagen på Tokashiki Island. Jag duschar bort saltvatten, packar min trogna väska och vadar i vattnet med en glass i handen. Tyvärr ingen Coolish.

Tillbaka i hamnen införskaffar jag ännu en kylskåpsmagnet. Dessa inköp under resan har typ blivit lika pålitliga som ett Shinkansen-tåg.

Pir med ett träräcke framför ett stort hamninlopp omgivet av lummiga öar och klarblått vatten.
Tillbaka i Zamamis hamn i väntan på färjan tillbaka till Naha.
Vit snabbfärja håller på att lägga till vid en hamn med tak. Till höger ligger flera mindre båtar ankrade.
Queen Zamami anländer till hamnen för kvällens sista tur tillbaka till Naha.

Avslutningsvis lägger Queen Zamami till vid hamnen så vi kan kliva på. Om några stridsflygplan flyger formationer vid Nahas hamn denna sena eftermiddag har jag ingen aning om.

Jag sover nämligen hela vägen tillbaka.

/Alexander