Efter en vecka med storslagen natur och pulserande nattliv i Hokkaido var det nu dags för en mer sofistikerad etapp av resan med fokus på historia, kultur och arkitektur. Dock inte i Kyoto utan i ”Lilla Kyoto”, Kanazawa.

Under Edo-perioden (1603 – 1868) konkurrerade Kanazawa med både Tokyo och Kyoto om kulturell betydelse. Detta tack vare den enorma rikedom som Maeda-klanen byggt upp genom sin stora risodling. Endast Tokugawa-klanen i Tokyo var rikare under samma period.

Under andra världskriget var Kanzawa den största staden efter Kyoto som helt undkom flygbombningar. Mycket arkitektur från förr är därmed välbevarad.

Även om staden inte lockar lika många turister som närliggande Osaka, Kyoto och Kobe har den blivit allt mer popular under senare år. Sedan 2015 är det nämligen möjligt att åka Shinkansen hit direkt från Tokyo under tre timmar.

Dyblöt och orutinerad förmiddag i Tokyo

Efter att ha spenderat en till natt på Dans luftmadrass och lastat av souvenirer och presenter lämnar jag återigen Kita Senju tidigt på förmiddagen för att ta mig till Tokyo Station och därifrån till Kanazawa.

Jag tar för givet att resan till den norra kusten ska bli smidig, men jag lyckas trots viss rutin sabotera för mig själv genom att:

  • Underskatta restiden i kollektivtrafiken
  • Göra ett tidsoptimistiskt klädinköp på vägen
  • Bli fullständigt genomblöt trots min regnjacka
  • Glömma bort att boka plats på tåget och behöva ta nästa

Fortfarande dyngsur pratar jag med ett svenskt par på perrongen som ska åt samma håll. De gör sin första resa i Japan och ska besöka bergsbyn Shirakawago, en populär dagsutflykt från Kanazawa.

När tågdörrarna öppnas går jag till toaletterna mellan vagnarna för en raggardusch bakom draperiet vid handfatet. Med ny tröja, torra sockor och håret i knut tightare än en samuraj är läget under kontroll igen.

Smalt och högt tågfönster med runda hörn. Utanför fönstret är det tätt med hus och i fjärran en stor lummig kulle.
Vädret var bättre när tåget anlände till Kanazawa.

Incheckning på Mitsui Garden Hotel

Framme vid Kanazawas episka tågstation är solen framme och jag går till mitt boende på Mitsui Garden Hotel för att checka in och hänga mina kläder på tork.

Enorm röd port med två runda pelare och ett tjockt tak. Bakom den finns en tågstation. Det är ljust ute. Framför den promenerar folk.
Den enorma porten vid Kanazawa Station är designad efter en tsuzumi-trumma.

Kanazawa har ingen tunnelbana eller tåg. Här räcker det med buss, cykel eller ett par bra skor för att ta sig fram då staden är så kompakt. Kontrasten mot Tokyo blir enorm, precis om när jag anlände till Hakodate förra veckan.

Fasad för ett högt hotell till vänster. Skylt ovan lyder "Mitsui Garden Hotel". Till höger står en buss på en bilväg.
Utanför Mitsui Garden Hotel mitt i centrum.
Stor vit säng i ett hotellrum med mörkt golv och både ljusa och mörka väggar. Väggen bakom sängen består av flera färgglada konstverk.
Skönt med en rejäl säng efter en natt på luftmadrass.
Blå avlång grund pool framför panoramafönster. I fjärran flera lummiga bergskedjor.
Promobild: Högsta våningens onsen med en temperatur på strax under 40 grader. Nice!

Sen lunch på Omichi Market

Några minuter från hotellet ligger stadens fiskmarknad Omichi Market. Då en del av marknaden är stängd på onsdagar beger jag mig hit för en sen lunch. Jämfört med alla andra fiskmarknader jag besökt i landet känns den väldigt prydlig och städad.

Golvet är inte blött, saker är fint uppradade och inga klor eller tentakler sträcker sig efter en när man går förbi de många matstånden.

Stor inomhusmarknad där det är högt till tak och färgglatt. Många matstånd med skyltar på båda sidorna.
En av flera ingångar till Omichi Market.
Man i svart linne och vitt pannband ler in i kameran. Han har sina händer på ett grönt bord med en skål mat på.
Trots att det var sent på eftermiddagen hade många försäljare öppet.
Hand håller i en vit plastbricka med två grillspett på. Ett ljust och ett mörkt.
Grillspett med bläckfisk och nya favoriten kammussla.

Efter den sena lunchen beger jag mig tillbaka till hotellet för att bada och ta det lugnt i en timme eller två. Kanazawas många historiska sevärdheter håller precis på att stänga, så det är ingen idé att stressa. De får vänta tills imorgon.

Fisk på rullband på Mori Mori Sushi

Senare på kvällen promenerar jag in mot tågstationen för att följa upp ett restaurangtips jag fått tidigare under resan. Fötterna värker så när en av stadens små sightseeing-bussar dyker upp åker jag sista biten för bara 110 yen.

På varuhuset Forus är det Mori Mori Sushi jag ska till. De ska tydligen ha stadens bästa kaitenzushi (rullbandssushi). För att få upp hungern mer strosar jag bland några butiker på vägen.

Ingång till butik med många hyllor. Skylt ovan lyder "Snoopy Town Shop". Till vänster står en stor staty av Snobben.
På Snoopy Town Kanazawa blev det givetvis en till exklusiv nyckelring.
Flera rader med skjortor och jackor på hängare. En grön skylt med gul text lyder "Vintage Shop. Grapemoon Fruit. Import Clothing.".
På vintagebutiken Grapefruit Moon blev det givetvis en till scarf.
Utanför en restaurang med ett stort fönster in sitter cirka tjugo personer på två bänkrader.
Lång kö till Mori Mori Sushi var ett gott tecken. Övriga restauranger ekade tomma.
En bardisk med ett glas öl, en kopp grönt te och en rektangulär mörk tallrik med sushi på.
En av flera beställningar. Detta var kockens val för dagen.
Avlång restauranglokal inredd i trä. Cirka tio personer sitter vid en bardisk. Bakom den stör tre kockar.
På väg tillbaka till hotellet efter ännu en toppenmiddag.
Enorm röd port med två runda pelare och ett tjockt tak. Bakom den finns en större tågstation byggd av stålgaller och glas. Det är mörkt ute och den är upplyst.
På vägen hem var tågstationens port upplyst och ännu maffigare.

Trädgården Kenrokuen vid stadens slott

Efter sovmorgon, frukost och mer onsen är det nästa morgon dags att ta mig an Kanazawas historiska och kulturella arv. Då vädret är soligt börjar jag med det mest givna, landskapsträdgården Kenrokuen som anses vara en av Japans tre främsta.

Trägården Kenrokuen har varit öppen för allmänheten sedan 1871. Innan dess byggdes den upp av Maeda-familjen under 200 år.

Promenaden till trädgården tar mig förbi Kanazawa Castle. Detta slott började byggas av Meade-klanen redan 1583, men har brunnit ned gång på gång genom århundradena. Vissa delar är så nya som 2020. Det är vackert, men solen gassar så jag går vidare till trädgården.

Översikt av en står trädgård. I fjärran välklippta gräsfält, i förgrunden träd vid en gata med räcke.
Detta är inte Kenrokuen, utan gården utanför Kanazawa Castle.
Bro över till en slottsgård. Till vänster är en del av slottet ovanpå en mur av sten vid en vallgrav.
En del av det stora inre området vid slottet,

Strax efter slottet ligger en av flera ingångar till parken vars inträde är 320 yen för en vuxen. Genast när jag kliver in blir jag imponerad över hur pass fint det är.

Runtom i trädgården sitter personal på huk och ansar detaljer på buskar och träd. De har reflektiva skydd på huvudet och ryggen mot den starka solen.

Oavsett var jag ställer mig och hur jag vänder mig ser det ut som ett vykort med alla små och stora buskar och träd, vattendrag och dammar, stigar och broar samt gamla hus.

Damm med en stenlykta i vattnet i en väldigt fin trädgård.
Stenlyktan till höger är en lika stor symbol för trädgården som för staden Kanazawa.
Damm transparent vatten längs med en promenadstig av sten omgiven av träd och buskar. Fisk simmar i dammen.
Den stora dammen Kasumigaike med sina många koikarpar vid vattenbrynet.
Fontän som sprutar en stråle rakt upp i en liten damm. Den är omgiven av buskar. Till höger är en grusstig.
Denna fontän är Japans äldsta och byggdes i mitten av 1800-talet. Ingen pump används, vattnet trycks upp av höjdskillnaden från den ovanliggande dammen. Ingenjörskonst!
Staty på en man står på en hög stenpedestal på en rund platå med stenräcken och lyktor omgivna av buskar och träd.
Statyn av Yamato Takeru no Mikoto, en legendarisk figur i den japanska mytologin.
Damm i en trädgård med en grusstig med räcke till höger. På bida sidorna ser man delar av gammaldags trädhus.
Det blev några varv i trädgården då jag skippade kartan och gick på känsla.

Tehusdistriktet Higashi Chaya

Efter cirka två timmar vid Kanazawa Castle och Kenrokuen beger jag mig till ett annat kulturarv i staden, tehusdistriktet Higashi Chaya.

Under Edo-perioden underhöll geishor gäster i distriktets trähus, vilka fortfarande står kvar i fint skick.

Idag har många av husen blivit fik eller butiker som säljer smycken och fint hantverk, men vissa har bevarats som museum med möjlighet att dricka grönt te som förr.

Torg vid en gågata med många gamla japanska tehus. Huset närmast kameran är rött med ett träd vid ingången.
Torget vid det anrika gamla tehusdistriktet Higashi Chaya.
Gågata av sten där folk promenerer. På båda sidorna står gamla japanska tehus vägg i vägg.
De drygt 200 år gamla tehusen är idag fik, presentbutiker eller museum. Även en sakebar finns.

Då det enda chaya jag hittills druckit te på i Japan är Snoopy Chaya känns det passande att dricka en kopp här. Innan unnar jag mig dock en synnerligen dekadent lokal specialitet, mjukglass toppad med äkta bladguld. Ja, äkta bladguld.

Att bokstavligt talat sitta och äta guld när kollegor blivit uppsagda och nära vänner aktivt söker jobb känns sådär. Men för att citera Petter: ”Det går bra nu, kompis. Det går bra nu.”

Hand håller i en strut med mjukglass täckt av ett blad av äkta guld.
Mjukglass med bladguld för 59 kronor. Det kändes som att bita in i foliet i en kebabrulle, fast dyrare.
Rum i gammalt tehus. Golvet består av ljusa tatamimattor och vägarna är röda. Här finns även några hyllor, en lampa och en smal målning.
Ett av rummen i det två våningar höga muséet och tehuset Ochaya Shima.
Fyrkantig mörk tallrik med en stor kopp grönt te och ett vit papper med två små blåa bitar godis.
Te och sötsaker som förr, dock inga geishor som för 200 år sedan.

Ninjadistriktet Nagamachi

En kort promenad från mitt hotell nära foten av Kanazawa Castle ligger distriktet Nagamachi. Med sina smala gator, brungula stenväggar, gamla trähus och kanaler med rinnande vatten sticker området ut.

I Nagamachi bodde stadens samurajer och dess familjer under Kanazawas glansdagar under Edo-perioden.

Idag är distriktet som vilket bostadsområde som helst, men flera av de gamla byggnaderna har blivit museer. En av dessa är huset för den tidigare högt rankade samurajfamiljen Nomura, vilket jag besöker.

Gata med trottoar som kröker sig till vänster jämte en smal kanal. På båda sidorna finns gammaldags hus.
Vissa av husen i Nagamachi är vanliga bostadshus, andra är muséer.
Smal gata av sten med gula murar och gamla hus med mörkbruna träfasader på varje sida.
En av de smala gatorna i distriktet.
Ljust rum med tatamimatta. I en glasmonter står en samurajrustning på en en kläddocka.
Inne i det välbevarade boendet och numera muséet för samurajfamiljen Nomura.
Gammaldags hus med ljus tatamimattor och mörkbruna lister. I rummet står en byrå med glastopp. under två små tavlor.
Husets nedre våning. I montern fanns gamla dekorativa skydd för spikhuvuden.
Lummig och vacker trädgård men en damm. Till höger ser man en veranda med tak.
Husets veranda där man kunde sitta och dingla med benen vid trädgårdens damm.

Avslutande drinkar på lågmäld vinylbar

Efter besöket till samurajfamiljen Nomuras tidigare hem är det lyckligtvis nära till mitt hotell. Det har inte varit en moln på himlen hela dagen och min mörka t-shirt känns fastbränd i huden. Det är dags för ett till bad, ett kallt sådant.

Senare på kvällen går jag en till vända till Kanazawa Station för att reservera sittplats för morgondagens tågresa och för att äta middag på stationens restaurangdel. Sen blir det ett sista stopp för kvällen på Kanazawa Music Bar.

Öppet torg med träd på sidorna och en enorm upplyst röd torii-port framför en tågstation. Folk står och tar bilder på torget.
Ingången till tågstationen var ett populärt fotoställe även denna kväll.
Bardisk med flera skålar med mat, glas med dryck och behållare med såser och kryddor. På den största tallriken finns friterat griskött i ströbröd.
Tonkatsu. Griskött rullat i ströbröd som sedan friteras. Misosoppa, ris och kålsallad ingår.

Kanazawa Music Bar ligger i Katamachi tillsammans med andra pubar, klubbar och karaokeställen samt butiker för märkeskläder.

Hade jag känt till denna härliga bar med sin lugna speakeasy-miljö, mysiga belysning och vinyl-DJ hade jag lätt gått hit igår också. Vilket ställe! Detta koncept skulle jag gärna se i Stockholm.

Dj med vit tröja och basket står framför två vinylspelare. bakom finns en stor hylla med hundratals vinylskivor.
Album av Stevie Wonder, The Beatles och Daryl Hall and John Oates i den stora samlingen.
Mörk bardisk med mysbelysning som lyser upp de många färggranna flaskorna.
Den snyggt upplysta bardisken jag delade med endast en annan gäst.
Bardisk med en drink, en stor kvadratisk meny med texten "Kanazawa Music Bar" och ett ljus i ett annat glas.
En ”Jumpin’ Jack Flash” med Jack Daniels, kajennpepparsirap, läsk och färsk chili avslutar kvällen.

Med en stor portion tonkatsu, över 22 000 steg och två schysta drinkar i kroppen somnar jag gott inför de fyra sista dagarna då mitt Japan Rail Pass är giltigt.

/Alexander