Efter en vecka med nya och bekanta upplevelser i Tokyo och Hakone var det dags att åka längre norrut än tidigare. Första stopp blev Hakodate, den norra ön Hokkaidos mest södra stora stad.

Med sina 239 813 invånare är Hakodate den tredje största staden i Hokkaido efter Sapporo och Asahikawa. Dess spets sticker ut i havet så en del av staden är omgiven av vatten på sin västra och östra sida, ungefär som Mariehamn.

Hakodate var länge den viktigaste hamnstaden i norra Japan då den var den första som öppnade för internationell handel efter 220 år, den 31 mars 1854.

Denna signifikanta händelse skedde i samband med Kanagawa-konventionen mellan USA och Tokugawa shogunate, Japans militärregering under Edo-perioden från 1603 till 1868.

Tåg genom världens längsta undervattenstunnel

Resan hit börjar exakt 09:36 på Tokyo Station då jag med Tohoku Shinkansens 320 km/h snabba Hayabusa-tåg blåser genom bergstunnlar och lummiga fält till prefekturen Aomori.

Härifrån fortsätter resan genom Seikan Tunnel, världens längsta undervattenstunnel med sina 53,85 kilometer till Shin-Hakodate-Hokuto Station. Nu är jag i Hokkaido!

En svart matlåda med sex små rätter som bläckfisk, friterad kyckling och sallad.
Halva nöjet med att åka Shinkansen är att välja lunch att ta med ombord.
Fem passagerare sitter längd med väggen i en tågvagn. Genom ett stort fönster syns åkermark och lummigs berg i fjärran.
Byte till vanligt tåg sista kvarten in till Hakodate.

Mellanmål på fiskmarknad

Efter att man spenderat några dagar i Tokyo får man lätt en skev bild av hur länge det tar att ta sig runt i övriga städer i Japan. I Hakodate har jag har gett mig en tidsfrist på en timme att ta mig till hotellet Tokyu Stay, det tar tio minuter

I väntan på incheckning strosar jag runt på piren och i stadens fiskmarknad som ligger tvärs över gatan.

En stor pir vid en lång hamn. Fyra personer är på plats. I fjärran ett lummigt berg och bebyggelse.
Piren vid Hakodates västra kust. I fjärran ser vi 334 meter höga Mount Hakodate.
Ölglas, vit tallrik med kammusslor och en skål med soja på ett mörkt träbord.
Ångkokt kammussla och ett glas Asahi Super Dry som mellanmål.
Flera vattentankar med hundratals levande krabbor som alla lever.
Hundratals krabbor utanför en av fiskmarknadens restauranger.
En stor röd bläckfisk inuti en genomskinlig vattentank.
Khtulu?
Ljust hotellrum med en bred säng till höger, TV på väggen till vänster och ett fönster från vilket men ser ett lummigt berg.
Incheckad på trettonde våningen på hotellkedjan Tokyu Stay.

Linbana upp till Mount Hakodate

Efter att ha fräschat upp mig i hotellets schysta onsen på artonde våningen beger jag mig ner till närmaste spårvagnsstation.

Jag ska ta mig upp för Mount Hakodate med linbana och jag vill inte missa solnedgången från toppen. Resten av centrum får utforskas senare då det finns en del intressant här.

Liten hållplats för en spårvagn som är på inkommande. Kille med keps och ryggsäck står och väntar.
Likt Nagasaki har Hakodate ett enkelt spårvagnsnät som går upp och ned genom staden.
En brant gata som går upp till ett lummigt berg. Till höger syns vanliga bostadshus och ett höghus med lägenheter.
Uppe i backen skymtar den ena ändstationen för Hakodate Ropeway.
Ett ljusblått brunnslock med ett motiv av en flygande fiskmås ovanför en vit kyrka. Texten lyder "Hakodate".
Likt alla städer jag besökt i Japan har även Hakodate unikt designade brunslock.

Allt svalare vindar och mer folk

Vagnen uppåt är proppfull och när vi kommer fram är det redan en hel del folk på plats inför solnedgången som börjar strax efter 19:00 och kulminerar i nattvyn av upplysta Hakodate 45 minuter senare.

Jag får sträcka på mig rejält för att lyckas ta oskymda bilder från observatoriet, men det går bra då jag är lite längre än de flesta inhemska turister. Vad gäller västerlänningar ser jag bara två till. Vi nickar till varandra subtilt.

Ändstation för en stor linbana. Till höger om den stor folk med en utkiksplats. I fjärran syns en kuststad.
Ändstationen för linbanan uppe på Mount Hakodate.
Jag tittar in i kameran med ett lätt leende. I bakgrunden syns gröna kullar, bebyggelse och öppet hav.
Läge för selfie och spana efter morgondagens troliga löptur längs med kusten.
Stad sedd från ett berg. Staden har hamnar på varsin sida. I fjärran syns lummiga berg. I förgrunden står folk och beundrar utsikten.
Redan en timme innan solnedgången är de bästa platserna tagna.
Tre lastfartyg åker på öppet vatten. I fjärran går solen ned bakom mörka moln.
Väster om observatoriet börjar solen gå ned vid 19:15.
Upplyst stad i mörker sett från ett berg. Staden har hamnar på varsin sida. I fjärran syns lummiga berg.
En av Japans vackraste stadsvyer tillsammans med Mount Inasayama i Nagasaki.

Middag på 30 år gammal izakaya

När mörkret lagt sig och jag tagit mina bilder över centrala Hakodate och dess lummiga berg i fjärran tar jag linbanan ner för att äta med lokalbefolkningen på stadens klassiska matområde Daimon Yokocho.

I ungefär 90 år har man här kunnat äta ramen, krabba, yakitory, jingisukan, sushi med mera tack vare alla färska ingredienser från fiskmarknaden tio minuter bort.

Ingång till en restauranggata med många skyltar och stolar utanför alla små restauranger. En person är på väg in.
Ingången till de över 20 små matställen (izakayas) i Daimon Yokocho nära stadens fiskmarknad.

Det är inte så mycket folk på plats, men då varje izakaya max har åtta platser får jag leta lite innan jag hittar rätt. På väg att sätta mig tittar en ung kvinna på mig och utbrister ”Wow, ikemen!” och ler.

Då jag vet att uttrycket ikemen betyder ”snygg kille” är mitt svar lika snabbt som det är avväpnande. Jag drar till med ”Uso desho?”, vilket kan översättas till ”Du ljuger eller hur?”. Gästerna garvar, ägaren likaså innan han tar min beställning.

Fyra personer sitter vid en bardisk och ler mot kameran inuti en liten restaurang i mitten står kocken och ger tummen upp.
Bordsgrannar för kvällen. Alla från i Hakodate. Izakayan i fråga är hela 30 år gammal enligt ägaren.
Mörk rektangulär tallrik med två riskorvar omslutna med skin från en bläckfisk.
En av rätterna blev stekt ris inslaget i bläckfisk.
Mörk rektangulär tallrik med ett rått ostron och en skivas citron.
En del av mitt ostronset. Detta ostron var helt rått, men jag mår fortfarande bra nu dagen efter.

Mätt och belåten sitter jag kvar ett bra tag och pratar med gästerna på både engelska, japanska och oväntat nog tyska då en av dem studerat och arbetat i Tyskland och Nederländerna några år.

Ägaren frågar mig om jag brukar spelar Mölkky då jag kommer från Finland. Tydligen äger VM i Mölkky rum i Hakodate i augusti i år.

Förtydligande: Mölkky är typ som Kubb, fast roligt.

Sen beger jag mig tillbaka till mitt boende, vilket är tacksamt då det bara tar tio minuter till fots. Hade jag varit i Tokyo hade det tagit 45 minuter på en trång tunnelbanevagn.

/Alexander