Sent igår kväll tänkte jag ta bussen till foten av Mount Fuji och cykla runt denna andra dag utanför Tokyo. Lyckligtvis ledde min matthet till en ännu bättre dag här i Hakone.

Jag blir väckt av mitt alarm redan 07:30 för en tidig frukost och inser efter en kvart att jag behöver skrota dagens överambitiösa planer.

Tanken var ta några bussar till foten av Mount Fuji, hyra en cykel och göra ett tiotal kilometer runt områdets fem olika sjöar innan hemfärd sent på kvällen.

Mina fotblåsor, obefintliga ork och underskattning av restiden (strax under tre timmar enkelresa) gör dock att jag väljer att lägga mig igen och spendera hela dagen i Hakone istället.

Frukostallrik med sallad, bröd, croissant och en liten skål. Även soppskål och glas med juice.
Matig och god frukost på Rogen Resort & Lounge.

Morgontur med ”piratskeppet”

Efter två timmar till i loftsängen är jag pigg nog för att hoppa i duschen, klä på mig och promenera ner till Lake Achi som nu är lugnare än igår eftermiddag.

Jag köper kaffe och inväntar färjan. Nu ska jag kliva av vid nästa hamn och åka linbana.

Stor sjö omgiven av lummiga berg. Till höger en brygga med trampbåtar som ser ut som fåglar.
Inte mycket aktivitet vid Lake Achi denna förmiddag.
Segelbåt står vid en stor brygga full med folk. I bakgrunden en sjö och lummiga berg.
Framme vid hamnen på Togendai Station efter cirka en halvtimme till sjöss.

Linbanetur och fotbad med Günther och Eduardo

Vid Togendai Station ligger också den linbana som tar en upp i bergen och ner på andra sidan vid Gora Station.

Jag ser ut att bli ensam i vagnen, men sen kliver Günther från Tyskland och Eduardo från Brasilien på och hälsar glatt. Efter ett skämt om höjdrädsla testar jag min skoltyska till breda leenden för andra gången sedan jag kom hit.

Två man sitter i en linebanevagn och ler åt kameran. Han ena lutar sig framåt. utanför syns träd.
Günther (till vänster) hade varit tre veckor Japan. Eduardo kom för tre dagar sedan.

När Eduardo får veta att mitt modersmål är svenska berättar han glatt att han lärt sig en del fraser från några tidigare svenska kollegor. De flesta är mycket eller lite barnförbjudna som ”Du har en snygg häck”, som han säger med rätt bra uttal.

Günther skrattar högt men lätt genererat då jag översätter ”straffknulla” till tyska. Eduardo fyller i vad det innebär.

Brant backe uppför lummigt berg. Vajrar för linbana i toppen.
En av de tre etapperna för att nå toppen med linbanan.
Ljusgrått svavelfält sett högt från ovan. Viss dimma och rök.
Svavelfälten lite senare på rutten. Det luktade som väntat ruttna ägg.

Efter en kort paus på en station utan påstigning fortsätter vi högre upp till Sounzan Station som är välbesökt trots det dimmiga vädret.

Här ska man få en suverän utsikt av Mount Fuji, men dimman är så tät så vi ser inte ett skvatt. Dock hittar vi ett fotbad att nyttja i lugn och ro innan vi åker ner på andra sidan av berget.

Utkiksplats med väldigt tjock dimma.
Brutalt dålig utsikt över Mount Fuji från Sounzan Station.
Två män i shirts sitter på varsin pall och badar sina fötter. De ler åt kameran.
Ingen utsikt, men dock ett fotbad för oss tre.

Konstmuseum under bar himmel

Nere på andra sidan tar vi en promenad till kända Hakone Open Air Museum som funnits här sedan 1969. Jag har sedan tidigare planerat ett besök. Eduardo också, men han och Günther hann inte göra det igår.

Tyvärr beslutar sig killarna i sista stund att bege sig till deras hotell och göra besöket imorgon. Vi skiljs åt efter att ha delat konton på Instagram då de är nyfika på denna reseblogg.

Det känns ledsamt ned Günther och Eduardo dar. Vi har haft väldigt roligt tillsammans de senaste timmarna.

Väl inne på muséet hamnar jag dock på andra tankar bland de över 120 konstverk på det stora och lummiga området utomhus. De är stora och små, statiska och mobila, allvarliga och lekfulla samt enkla och komplexa.

Konstverk i form av ett liggande huvud i en grund pool med vatten. Buskar växer på huvudet.
The Weeper (François-Xavier Lalanne och Claude Lalanne, 1986).
konstverk i fork av flera kvadrater i en linje. Alla kvadrater har varsin färg från varm röd till kall lila.
Cosmical Color Space (Shigeo Matsubara, 1968).
Konstverk i form av rund träbyggnad bestående av staplade välskurna trädstockar. I förgrunden en vit skulptur med färgklickar på.
Personnage (Joan Miro, 1972) framför ett lekområde för muséets yngre besökare.
Staty på person som ligger mage med ansiktet ned på en gräsmatta. Ben och armar är utsträckta.
Close III (Antony Gormley, 1993).
Cylinderformat turn med väggar av mosaik med en virveltrappa i mitten.
Symphonic Sculpture (Gabriel Loire, 1975).
Jag ler in i kameran med lätt vind i håret. I bakgrunden lummiga berg med enstaka hus.
Uppe i brisen på arton meter höga Symphonic Sculpture (som finns på flera platser i världen).

Mitt livs bästa bad

Efter museibesöket sätter jag mig ned utanför på en bänk för att hitta ett nytt onsen att bada på. Gårdagens besök på Tenzan Ikkyu var bra, men att ta sig dit var omständigt.

Efter att ha gått igenom en lång lista på hakone-japan.com hamnar jag efter en kort busstur och en längre promenad (som avslutas med en brutal backe) på Yu no Sato högt upp i centrum.

Brant backe som svänger till höger. Omgiven av träd och buskar.
Den sista sträckan på 200 meter var väldigt brant.

Detta är det klart bästa onsen jag besökt i Japan! Utomhusbadet har sex pooler längs med en sluttande bergsväg. En är iskall, resten är härligt heta, två är subtila jacuzzis och en avlång pool har ett mysigt litet vattenfall i ena ändan.

Pool med rykande hett vatten under enn trädtak som skyddar mot solen. Till vänster en till pool med två smala rinnande vattenstrålar.
Fotoförbud igen så här är en stulen bild från utomhusbadet på Yu no Sato. Bäst!

Efter drygt två timmar och flera varv bland poolerna har jag aldrig varit renare och beger mig tillbaka till centrum för att ta en av bussarna ner till mitt boende vid Lake Achi.

Salongsberusning och middag i loungen

Efter en två koppar snabbkaffe och middag bestående av grön curry med ris och sallad är det äntligen dags för resebloggande och Suntory Time™, dock föll valet inte på den förhandstippade whiskeyn.

Tallrik med middag framför en fyrkantig eldstad med ved som brinner.
Enkel men god middag i loungen på boendet.
En stor burk med cider och ett upphällt glas framför en brinnande eldstad. Texten på bruken är "196 Strong Zero".
Ibland behöver man hjälp på traven för att de kreative juicerna ska börja flöda.

Klart salongsberusad i skrivande stund.

/Alexander