Efter att ha utforskat episka Himeji Castle på förmiddagen var det på eftermiddagen dags att besöka en annan sevärdhet jag inte kunde göra för sex år sedan, Hiroshima Peace Memorial Museum.

Jag får nostalgiska känslor (natsukashii) när jag tänker på mitt besök i Hiroshima för sex år sedan. Tidigare under den resan hade jag haft flera intensiva och härliga dagar i Tokyo, men då med guidning av Dan.

Hiroshima blev sedan den första staden i Japan jag besökte på egen hand. Här fick jag bland annat uppleva:

  • Utflykt med tåg, buss och färja till kaninön Okunoshima
  • Att bestiga Mount Misen på den fina ön Miyajima
  • Att ta varma bad helt naken i ett sento
  • Stadens roliga nattliv två kvällar i rad

Givetvis besökte jag då också Peace Memorial Park och lärde mig om stadens mörka historia när den blev atombombad av USA under slutet av andra världskriget.

Jag fick dock aldrig möjligheten att besöka Peace Memorial Museum som då (om jag minns rätt) var stängt på grund av skador byggnaden fått av de extra kraftiga tyfonerna tidigare under hösten.

Detta har jag tänkt åtgärda med detta besök, men först efter att ha bockat av två andra lättsamma saker på min att göra-listan.

Jakt på kylskåpsmagnet på Hiroshima Station

Efter bara en timmes tågtur från Himeji är jag framme vid Hiroshimas primära tågstation som knyter ihop Shinkansen, vanliga tåg och bussar. Jag känner igen mig, men ändå inte. En speciell känsla.

Stor lokal i tågstation med vitt tak och höga fönster. I mitten går mycket folk jämte skyltar och butiker och fik.
Framme på en del av stora Hiroshima Station.

Jag går genast till första bästa souvenirbutik för att köpa en kylskåpsmagnet med stadens namn på. Detta samlande började försiktigt för sex år sedan, men utvecklades till en besatthet under min andra resa till Japan förra hösten.

Av någon anledning glömde jag bort att köpa en kylskåpsmagnet från Hiroshima under mitt första besök, vilket ärligt talat börjat störa mig mer och mer varje gång jag öppnat kylskåpet i min lägenhet.

Jag hittar genast en snygg kylskåpsmagnet och kan nu gå vidare med dagens utflykt och livet i övrigt.

Nästa punkt på agendan är en kaloririk lunch för att avgöra kampen mellan två varianter av en viss maträtt.

Två typer av okonomiyaki

Första kvällen i Osaka var det givet att äta okonomiyaki av tre orsaker:

  • Jag hade hittills inte ätit det på resan
  • Maträtten är lika utsökt som florrig
  • Det är en lokal specialitet i Osaka

Okonomiyaki kommer dock i två varianter. En från Osaka där olika ingredienser hackas och blandas in i en smet som steks och toppas med fiskflarn. En annan från Hiroshima där olika ingredienser också hackas men sedan steks ihop lager för lager tillsammans med nudlar.

Osaka Style Okonoiyaki eller Hiroshima Style Okonomiyaki. Vilken är godast?

Promenad för att bygga upp aptit

Trots den höga luftfuktigheten och det påtagliga regnet skippar jag lokaltrafiken, köper ett utfällbart paraply på 7 Eleven och promenerar till Okonomimura, stadens centrum för okonomiyaki. Jag börjar känna igen mig mer och mer. Humöret är på topp!

Framme vid Okonomimura är det ingen tvekan vilken byggnad det gäller. En stor skylt hänger ovanför vägen och trappstegen i huset bredvid bildar ur rätt vinkel en målning med glada okonomiyakis.

Bred flod som böjer sig till höger under en bra. Till vänster flera höga hus och buskiga träd vid vattenbrynet.
Vid Enko River kände jag igen mig från 2018 då jag bodde på APA Hotel till vänster.
Jag håller i ett paraply, ler och tittar in i kameran stående på en bro med en bred flod i bakgrunden. Det regnar.
Glad över att vara tillbaka i Hiroshima trots det blöta vädret.
Skylt ovanför väg med japansk skrift och text på engelska som lyder "Shintechi Okonomimura". I bakgrunden finns ett höghus med glasfasad.
Nästan framme! Nu gällde det det bara att hitta ingången till Okonomimura.
Bred trappa där trappstegen ur denna vinkel bilder en färgglad målning på två glada okonomiyakis.
Trappuppgången skvallrade om att man var på rätt väg.

Här är första, tredje, fjärde och sjätte våningen fyllda med restauranger som fokuserar på denna populära maträtt. Jag väljer våning fyra då jag vet att det i Japan finns en vidskeplighet kring denna siffra och därmed kanske kortare kö?

När jag kliver in möts jag av ett varmt leende från en kvinna som pekar med hela armen till en ledig stol vid en bardisk med inbyggt stekbord. Jag sätter mig och låter frasen ”Osusume wa nan desu ka?” guida mig till hennes rekommendation (och en öl).

Matlagningen börjar och jag ser hur min okonomiyaki sakta men säkert byggs upp lager för lager med ägg, stora mängder riven kål, kletig sojasås, räkor, kammusslor och slutligen tjocka nudlar.

Dörr med genomskinligt plastskynke in till en restaurang med bardisk. Ovanför dörren lyder texten "3F" följt av japansk skrift.
På väg in till en av våningarna enbart bestående av restauranger.
Två kockar med röda pikétröjor står vid ett stort stekbord och lagar varsin okonomiyaki.
Två okonomiyakis tillagas, min till höger.
Ölstop, en färgglad tallrik och två ätpinnar på en bardisk. På tallriken finns en stor okonomiyaki med kammusslor och hackad gräslök
Detta räckte till middag samma kväll och delvis till frukost morgonen efter.

För att gå rakt på sak så vinner Hiroshima Style Okjonomiyaki igen! Det är inte ens nära.

Jag vet inte om det är nudlarna, texturen av alla lager som steks ihop eller de lokala ingredienserna. Kanske helheten? Hursomhelst kan jag nu stryka den andra larviga saken från dagens att göra-lista.

Tips om Miyajima till bordsgrannar

Efter den maffiga lunchen börjar jag snacka med mina bordsgrannar, Esteban och en ung kvinna vars namn jag glömt. De bor i Kalifornien strax utanför Los Angeles, men har familj i Mexiko.

Jag nämner att jag spenderat sex nätter i Los Angeles, men bara några timmar i Mexiko i samband med en hårdrockskryssning. Esteban frågar om det var Cozumel, vilket stämmer.

Efter att Esteban förhört mig på några spanska fraser tipsar jag om saker att göra på ön Miyajima de ska besöka imorgon. Sedan börjar vi följa varandra på Instagram innan jag beger mig till Hiroshima Peace Memorial Museum.

En man och ung kvinna med latinamerikans etnicitet sitter vid en bardisk med stort stekbord och ler in i kameran. På väggarna finns, böcker, foton, figurer och en liten TV.
Esteban och hans resepartner jag tyvärr glömt namnet på.

Regnet faller men elden brinner i Peace Memorial Park

Tio minuter senare är jag i parken. Regnet faller ännu, men inte lika intensivt. Jag fäller ihop paraplyet och går förbi den brinnande flamman i monumentet Flame of Peace på vägen till museet.

Flame of Peace har brunnit sedan den tändes 1 augusti 1964 och ska göra det tills alla världens kärnvapen har förstörts.

Lång fontän i mitten på en gata i en park omgiven av välansade buskar. På ett monument i fontänen brinner en eld.
Flame of Peace omgiven av vad som ska föreställa två kuperade händer.
Öppen yta i en park med en stör välansad gräsmatta. I mitten står ett museum med glassfasad på stenpelare. I fjärran syns höga hus.
Hiroshima Peace Memorial Museum stående på sina pelare i parkens ena ända.

Hemska berättelser om människoöden

Det är svårt att beskriva känslan av att besöka Hiroshima Peace Memorial Museum. Inledningsvis känns det okej när man går i en korridor en stor panoramabild över Hiroshima innan bombningen som pryder ena väggen. Men det blir fort värre.

I slutet av korridoren når man en glasmonter med en miniatyrmodell av staden. Med hjälp av projicerad grafik visas bombens detonation och explosionens radie. I nästa rum finns en liknande fotovägg, men då av ett totalförstört Hiroshima. Kontrasten är enorm.

I nästa rum börjar sedan det hemska och ocensurerade berättandet om alla människoöden, vilket förleds av en varning speciellt riktad till museets unga besökare.

Jag minns inte om det var fotoförbud här, men ingen vill fotografera. Här kombineras nämligen konstverk och citat med bilder på sönderbrända och lemlästande människor, döda som levande när bilderna togs.

Lång kö som svänger av till vänster i en ljus byggnad med gråa pelare och glasväggar.
I kön till muséet där inträde endast kostar 200 yen för en vuxen.
Grå stenvägg med urgröpta bokstäver som lyder "Hiroshima before the bombing".
Innan muséets första del som visar hur Hiroshima såg ut innan bombningen.
Korridor i ett museum längs med en vägg täckt av ett stort svartvitt panoramafoto. Fotot visar en stor stad med breda kanaler och flera broar.
Hiroshima med sina karaktäristiska breda kanaler innan bombningen.
Väggmålning med en klocka som visar tiden 08:15. Under står texten "August 6, 1945". Texten är vit, väggen grå och klockan ljusgrön.
08:15 6 augusti 1945 föll bomben.
Stort svartvitt panoramafoto täcker en väg som böjer sig till höger. Fotot visar en sönderbombad stad med få byggnader som står kvar.
En del av fotoväggen som visade massförstörelsen efteråt.
Trasiga arbetskläder för en ung pojke hänger på en ställning i en upplyst glasmonter i ett mörkt rum. I bakgrunden finns svartvita bilder på pojkar och flickor.
Delar av tre döda skolelevers arbetsuniformer. En av få montrar jag iddes fotografera.

Senare blir det lite lättare att titta då fokus är på byggnader och infrastruktur som förstörts. Här finns exempelvis delar av flera fasader och en skorsten från en fabrik som tillverkade sojasås.

Sen sätts dock fokus igen på människoöden. Nu på de som överlevde 6 augusti 1945 men avled dagar, veckor, månader eller år senare.

Montrarna innehållet porträtt på de döda med donerade kläder och personliga föremål från deras familjer. Vilka de var och var de befann sig när explosionen skedde står skrivet.

Paus med utsikt över parken

Det man sett hittills utgör merparten museet. I den efterföljande långa korridoren får alla besökare en behövlig paus. Vissa sätter sig ned, men de flesta ställer sig och tittar ut över parken genom de stora fönstren.

Lång korridor med högt till tak, ljusbrun matta och stora fönster till vänster. Vissa av personerna i korridoren står, andra sitter.
Efter den tunga första delen av museet kunde alla besökare ta en paus.
Utsikt över öppen del park omgiven av välansade gräsmattor i förgrunden och buskiga träd i bakgrunden. I mitten står ett monument dit en stengata går.
Cenotaph for the Victims of the Atomic Bomb, Flame of Peace och A-Bomb Dome.

Mer om atombombens historia

I nästa del av museet får man ta del av atombombens utveckling och politiska påverkan genom historien. Nu handlar det inte enbart om Hiroshima länge, men innan museets utgång finns en sektion om stadens historia innan bombningen.

Stort och öppet rum med en vägg täckt av gråa tavlor med text och svartvita bilder. Framför väggen står folk och tittar och läser.
Rummet med information om atombombens historia.

En till stund i parken innan avfärd till Osaka

Jag går snabbt igenom museets avslutande del och ut i parken. Utöver att ha gått runt illa till mods i över en timme har det varit både trångt och varmt inomhus när vi rört oss likt ett lämmeltåg förbi alla montrar med störande bilder och hemska historier.

Medan jag sakta men säkert börjar röra mig mot Hiroshima Station går jag till de två primära landmärkena i parken, Cenotaph for the Victims of the Atomic Bomb och A-Bomb Dome.

Monument som föreställer en tom rund grav. Det står i en park med buskar och träd på varje sida. I fjärran ser man en brinnande låga och en byggnad med en kupol.
Cenotaph for the Victims of the Atomic Bomb. En skengrav som byggts till minnet av alla avlidna personers vars kvarlevor inte hittats.
Bombat och bevarat högt stenhus med en kupol på toppen. Till vänster går folk på en stentrottoar. Mellan trottoaren och stenhuset finns buskar och lyktstolpar.
A-Bomb Dome. En av få byggnader som stod kvar efter den förödande explosionen.
Bred flod omgiven av cementmurar och stora buskiga träd. Till vänster ett gammalt förfallet stenhus med kupol. I fjärran höghus.
A-Bomb Dome sedd från bron över Motoyasu River utanför parken.

Utanför parken tar jag en spårvagn tillbaka till Hiroshima Station. Där reserverar jag plats på ett lite tidigare tåg tillbaka till Osaka får att pusta efter denna intensiva dag som började i Himeji och avslutades här i Hiroshima.

90 000 till 146 000 beräknas ha dött i atombombningen av Hiroshima. 27 maj 2016 besökte Barack Obama staden som första sittande president i USA.

/Alexander