Efter två dagar fyllda med stadsliv och nattliv var det idag dags att skifta fokus till varför jag främst åkte till Hokkaido, den episka naturen. Idag blev det ett besök till kratersjön Lake Toya.

Utöver sitt kök är Sapporo också känt för sitt vilda nattliv, vilket sannerligen levererade under fredagskvällen. Detta blir jag lite plågsamt påmind om denna lördagsmorgon då jag tar mig till Sapporo Station för avfärd redan 08:43.

Tågresan till Toya Station tar två timmar längs med Hokkaidos lummiga landsbygd och kust, men tiden går fort då jag skriver klart gårdagens inlägg här på bloggen. Framme vid tågstationen når man kratersjön med en busstur upp i bergen på under en halvtimme.

Lake Toya hör till Unesco Global Geoparks och ligger nära den aktiva vulkanen Mount Usu. Det trettiofjärde G8-mötet hölls här 2008.

Busshållplats med tak på bred ljus stentrottoar. Fyra personer väntar på bussen. I fjärran lummiga berg.
Busshållplatsen precis utanför Toya Station. Här var det kontanter som gällde, exakt 340 yen.

Direkt ut på sjön

Framme vid Toyako Onsens bussterminal går jag till den lilla stadens besökscenter för att samla på mig mer information även om jag redan hunnit läsa en hel del på bästa webbplatsen japan-guide.com.

Sen bär det av ner till hamnen för en sjötur ut på Lake Toya med avstigning på ön Nakajima i dess mitt.

Liten passagerarfärja i hamn vid en fin stentrottoar. I fjärran lummiga berg.
Ungefär varje halvtimme avgick passagerarfärjor till och runt Nakajima.
Hand håller i en fyrkantig bit ljust bröd framför en klarblå sjö med en stor lummig ö i mitten.
Mellanmål i form av Hokkaidos fluffiga och lätt söta mjölkbröd.
Stor sjö med lummig ö till vänster. Till höger i fjärran är en lummig bergskedja och en hamn. I mitten flyger två fiskmåsar.
Efter tjugo minuter åker vi längs med Nakajima sista delen av första etappen.
Stor lummig ö ute i vattnet med flera bergstoppar i olika höjder. En fiskmås flyger till vänster nära vattnet.
Ön består nästan uteslutande av orörd natur, men det fanns några enstaka små hus.

Landstigning med Pascal och Asako

Efter en halvtimme stannar färjan vid Nakajima och i princip alla passagerare kliver av för att utforska. Det gör även jag med nytt sällskap i form av Pascal och Asako jag hjälp att ta bilder och pratat med ombord.

Pascal gör sitt femte år i Japan. Efter att ha flyttat hit för studier jobbar han sedan åtta månader på ett hotell i den populära skidorten Niseko i Hokkaido. Asako lärde han känna då hon tidigare var hans chef.

Vi tre beslutar oss att ta en promenad på ön. Det kan man göra, men inte längs med vattenbrynet utan upp och in i dess täta barrskog som erbjuder flera hajksträckor.

Liten passagerarfärja dockad vid en pir med tak för skydd mot regn och sol. Folk håller på att gå av. Till vänster leker några barn vid vattenbrynet.
Dockad i Nakajima för frivillig, men given avgång.
Nätt tjej och muskulös kille ler och vinkar åt kameran. De står på en skogsstig omgiven av höga barrträd.
Asako och Pascal i början på stigen ut i den täta barrskogen.

Efter att ha vandrat ett tag i ganska bra tempo börjar det bli varmt. Även om vi får skydd från solen under träden är det kvavt i luften. ”Ska vi gå längre eller?”, frågar Pascal subtilt. Jag ler, torkar svetten från pannan och säger att jag nog är nöjd.

Tillbaka vid hamnen doppar vi fötterna i vattenbrynet och delar med oss av våra favoritupplevelser i Japan.

Muskulös kille och nätt tjej står på en smal stig i en stor lummig skog. Båda ler och viftar med händerna.
Ungefär här efter en dryg kilometer tyckte vi det var nog och vände.
Muskulös lång kille och nätt tjej står med fötterna i vattnet, ler mot kameran och gör tecken med sina händer. I bakgrunden är en skog.
Välbehövlig svalka i väntan på nästa passagerarfärja för att fortsätta sjöturen.
Bergstopp utan vegetation omgiven av andra berg och kullar täckta av buskar och träd.
”Unga” vulkanen Showa Shinzan som växte 290 meter mellan 1943 och 1945 syns från färjan.

Solskydd och glass tillbaka i hamn

Efter att vi kliver av färjan tillbaka i Toyako Onsen promenerar vi ned för den långa gatan längs med sjön och tar några bilder.

Min plan är att utforska mer av Toyako Onsen, men Pascal och Asako har redan gjort det och ska nu köra hem till den Niseko.

De frågar om jag vill ha skjuts och kolla in Niseko. Jag tvekar, men tackar ändå nej för att fortsätta min promenad i jakt på glass och skydd från solen. Vi ser givetvis till att börja följa varandra på Instagram.

Väldigt lång och fin promenadgata gjord av sten. Till vänster en stor insjö omgiven av lummiga berg.
Den långa gatan bjöd på fotbad, trampbåtar att hyra och söta hundar på promenad.
Jag stor bakom en stenram vid en sjö och pekar upp på text som lyder "Anniversary 100".
Tayako Onsen firade 100 år i år. Jag firade med ett fotbad nere vid vattnet.
En hand håller i en mjukglass i strut. Glassen är en mix av choklad och vanilj som smälter ihop. I bakgrunden är ett ljust öppet kök.
Den extra krämiga mjukglassen gjord på Hokkaidos populära mjölk.
Street art på två metallportar. Motivet föreställer en sjö med en ö i mitten omgiven av bergskedjor och en vulkan i fjärran.
Street art över Lake Toya och dess hamn, Nakajima och Mount Usu.
Jag tittar rakt in i kameran utan att le. jag har svarta solglasögon på mig. I bakgrunden är en stor insjö med en lummig ö med flera bergstoppar i mitten.
Viss svalka nere vid kratersjön denna heta dag.

Övergivet område efter vulkanutbrott

Senaste gången Mount Usu hade ett utbrott var i mars och april 2000. Då öppnades över 60 nya kratrar väster om berget och rök spred sig flera kilometer upp i skyn.

Flera vägar och byggnader förstördes och en del av dem kan man vandra förbi på närliggande Kompirayama Walking Trail. Här finns bland annat ett badhus och lägenhetshus. Båda har slitna fasader, trasiga fönster och är igenväxta med buskar och gräs.

Det förstörda området påminner spelserien och dramaserien The Last of Us. Trots det fina vädret känns det lite olustigt.

Jag funderar på att gå den långa och branta sträckan för att se någon av de många kratrarna, men solen gassar och jag har klantigt nog glömt solskyddskräm.

Det blir en kortare promenad till bussterminalen då resan tillbaka till Sapporo via Toya Station tar strax under tre timmar.

Några hus och byggnader omgivna av gräs, buskar, skog och stora lummiga kullar.
Det numera övergivna boendeområdet en kilometer från insjön.
Hyreshus med ljus fasad där fönstrena är sönder och botten våningen igenväxt med gräs.
På nära håll var skadegörelsen tydlig.

Strandpaus vid Toya och sen middag i Sapporo

Efter en smidig och luftkonditionerad busstur är jag tillbaka på andra sidan berget vid Toya Station igen.

Då jag har en timme på mig innan tåget kommer vandrar jag ned till den långa stranden och ut en bit i vattnet för att svalka mig. Sen bär det av till 7 Eleven för en av många påsar Tough Gummy.

Senare på expresståget Hokuto känns det nu tydligt att jag varit ute i solen nästan hela dagen. Jag är trött och halvsover hela färden tillbaka med svettigt hår, noterbar bondbränna och sand mellan tårna. Det är dock gött!

Strand med mörk sand och flera vågbrytare. Längre upp för stranden är flera enkla fiskehus omgivna av gräs.
Promenad på den långa stranden nära Toya Station.
Lång tågperrong med tak utomhus. Spåret är tomt. Till höger är en ljus stor byggnad och i fjärran lummiga berg. Några personer väntar på perrongen.
I väntan på tåget som tog mig tillbaka till Sapporo på två timmar.

När jag är tillbaka vid Hotel Resol Trinity vid Odori Park är planen att ladda mina mobila enheter, packa väskorna för imorgon och ta en efterlängtat svalt bad.

Men först behöver jag få i mig en till skål med stadens utsökta soup curry, denna gång på Soup Curry Garaku ganska nära gårdagens restaurang Soup Curry King.

En tallrik med ris och en stor skål med currysoppa med grönsaker på en träbord. även ett glas vatten, ett stop öl och bestick.
Lätt värt en timmes köande på populära Soup Curry Garaku.

Denna gång höjer jag chilistyrkan utan några, i skrivande stund, negativa konsekvenser.

/Alexander