Efter gårdagens utflykter och tiotusentals fotsteg blev det idag fokus på mat och dryck. Men dagen inleddes med sval bergsluft.

Efter en sovmorgon, lång frukost och uppdatering av denna reseblogg lämnar jag mitt hotell strax innan 12:00 och beger mig västerut till den lummiga bergskedjan där Mount Moiva reser sig högst.

Ändstationen för linbanan ligger nära busshållplatsen och kön är i princip obefintlig. Endast några äldre affärsmän med kavajerna under armarna är på väg upp.

Till vänster stor en öppen linbanevagn. I mitten håller en passagerare att gå ombord. Framför vagnen är en lummig brant backe med många träd.
Påstigning vid ändstationen vid foten av Mount Moiva.
Linebaneturn till höger med vajrar som sträcker sig mot och över kameran. Till vänster grönskande skogsområden som övergår till tät bebyggelse.
Det svajade till rätt ordentligt under färden, men jag börjar bli van.
Lummiga sluttande bergskedjor omgivna av dimma övergår sakta men säkert till tätt bebyggelse.
Gränsen mellan de lummiga bergen och Sapporo är skarp.

Uppe på toppen på observatoriet är luften skönt sval och solen är i moln. Det är dimmigt, men utsikten är ändå maffig.

Jag går några rundor på observatoriet, försöker identifiera landmärken och tar bilder. Efter en timme tar jag linbanan ner för att äta ännu en lokal specialitet.

Stor utkiksplats med stålräcke, en fastmonterad kikare och några skyltar. Tre personer står och tittar på utsikten.
Dessa affärsmän åkte upp med mig. Kanske hade de några lediga timmar innan hemfärd.
Skogsdunge med ett grått hus i sten det stor en stor stålmast ovanpå. I fjärran ser man lummiga bergskedjor omgivna av dimma.
Väster om Mount Moiva syns inte en tillstymmelse av bebyggelse.

Förtrollad av Soup Curry

Utöver jingisukan är soup curry en känd vardagsrätt i Sapporo. Det är en lätt men kryddig currysoppa fullproppad med grönsaker och något typ av kött. Det finns även vegetariska alternativ.

Maträtten serveras överallt i Sapporo, men ett ställe sticker ut med sina många recensioner, höga betyg och dess namn – Soup Curry King. Taget!

Jag hittar restaurangen undangömd i en källare mitt i centrum vid Susukino och hinner dit en timme innan de stänger lunchpasset.

Trottoar med en skylt i fyra sektioner till vänster i förgrunden. På en sektion står det "Soup Curry King".
Ännu en suverän restaurang utan uteservering undangömd i en källare.
En djup tallrik med currysoppa med många färggranna grönsaker. Till höger om den en platt tallrik med gult ris och en sked och en gaffel.
Utöver elva sorters grönsaker fanns även en bit kyckling i soppan.

Utan att överdriva måste detta vara bland det godaste jag någonsin ätit. Wow!

Meny på restaurang med fjorton grader av kryddighet. Grad 0 heter "Not spicy at all.". Grad 14 heter "Death sauce added to soup. I give up!".
Om jag valt något starkare än ”No.2” hade jag nog behövt bli rimmad av toaletten resten av kvällen.

Efteråt sätter jag in huvudet i köket och drar till med ”Kore wa saikou curry deshita. Gochisousama deshita!”, vilket typ kan översättas till ”Detta var den allra bästa curryn. Tack för festmåltiden!”.

Kockarna blir glada, ler brett och jag drar vidare för en liten efterrätt som inte blev vad jag väntade mig.

Glass med fyra sorters fin sprit

Nära Soup Curry King ligger Milk Mura. Döma av intrycket på Google Maps verkar det vara ett mysigt fik för att testa glass gjord på Hokkaidos berömda mjölk. Verkar vara, alltså.

Blå dörr med vita detaljer på gul vägg. Dörren är omgiven av prylar som en klocka, flera skyltar, en glasskylt, en liten cykel med mera. ovanför dörren stor det "Milk".
Här var det tydligt att Milk Mura inte var någon generisk glasskedja i Hokkaido.

Väl nedslagen vid disken noterar jag nämligen den ansenliga mängden sprit i lokalen, vilket är obligatoriskt vid varje beställning. Jag väljer nyfiket ”Set B” med tre sorters sprit.

Det handlar inte om någon billig fulsprit till glassen. Vi snackar 30 år gammal whiskey och 42 år gammal calvados.

Inplastade instruktioner som förklarar hur man ska äta glass genom att droppa sprit på den i en sked.
Skedens placering var nyckeln till hela upplevelsen.

Så här äter man glass på Milk Mura:

  • Ät först endast glass ned till toppen av glaset
  • Ta sedan en halvfull sked glass åt gången
  • Balansera skeden över glaset (viktigt att inte fucka upp här)
  • Droppa sedan lite sprit från glasen i skedens tomma halva
  • Ät, njut och upprepa processen tills det är slut
Fyra små väldigt små glas med varsin väldigt liten sked. Till höger ett större glas med en större sked med glass på.
Blåbärsspriten var den klara vinnaren tätt följt av tespriten, calvadosen och whiskeyn.

Milk Mura kan sina saker. Mängden glass, sprit och skedens storlek är balanserade till perfektion och allt tar slut samtidigt.

Efter en avslutande kopp kaffe med en liten hembakt kaka som ser ut som en leende groda tackar jag för mig, betalar och går och fönstershoppar.

Fönstershopping på Tanukikoji Shopping Street

Jag tar mig till början av 200 affärer långa shoppinggatan Tanukikoji där jag igår köpte en scarf från vintagekedjan Big Time.

Utöver presenter till nära och kära och en souvenir till kontoret blir det fönstershopping för mig.

Sedan är det dags att dra mig tillbaka till hotellet och återigen vila upp mig i dess onsen inför fredagskvällen på stan.

Väldigt lång gågata under glastak med butiker tätt efter varandra på båda sidor. I mitten promenerar folk.
I början på långa Tanukikoji Shopping Street med sina 200 affärer.

Jingisukan och barhoppande i Susukino

Duschad och fräsch tar jag Nambuko Line från Odori Station till Sapporo Station för att reservera några sittplatser för de kommande dagarnas tågresor.

Strax efter 21:00 är hungern förvånansvärt stark trots allt tidigare florrande. Mer jingisukan känns givet och kort därefter befinner jag mig mitt bland Susukinos många matställen som fokuserar på maträtten.

En korsning vid en upplyst gata med restauranger och barer. Till vänster kör bilar, till höger står fotgängare vid ett övergångsställe.
På väg till ett av många ställen för att äta mer jingisukan.

På kedjan Daruma går det undan! Jag hinner knappt sätta mig ned innan stekytan är het och insmord med fett och grönsakerna utplacerade.

Temperaturen i pannan är hög, fettet sprättar vasst i ansiktet och inga haklappar delas ut. ”Stödhjulen” på Sapporo Bier Garten är ett minne blott. Men det är gott, ojojoj!

En rund stekpanna med lök och fåtkött, ett glas öl och tre små fat på en ljus baridsk. Två av faten har stekt fårkött och soja i sig.
Igång med matlagningen på en av flera Daruma i centrala Sapporo.

Susukino är som jag hoppats ännu livligare denna fredagskväll. Efter middagen gör jag ett stopp på brittiska puben St John’s Wood innan jag tar mig vidare till Bearfoot jag passerat tidigare idag.

Många västerlänningar hänger på Bearfoot och stämningen är god. Hittills har jag knappt sett tjugo västerlänningar i hela Sapporo med omnejd, här är minst tio.

Välbesökt pub. Till vänster en bartender bakom bardisken, i mitten två gäster som tittar på sina telefoner och till höger fler göster som sitter vid bord.
Proppfullt på Bearfoot som även lär visa EM i fotboll om man frågar.

Lokalbefolkningen här är pratglad på engelska. En jämngammal kvinna uttrycker sin kärlek för Mumin och Marimekko när hon får veta att jag kommer från Finland.

En äldre affärsmän pratar suverän engelska när vi går igenom kulturkrockar mellan öst och väst och diskuterar sevärdheter i Hokkaido.

När jag frågar om han jobbat utomlands och lärt sig engelska på det sätter förklarar han att han bara suttit och nött på Youtube efter att inte talat språket på 40 år. Imponerande!

Bardisk med en brun liten flaska, ett fyllt stop med öl och en krokodilleksak i plast.
Veteöl från Otaru jag besökte igår kändes givet att avsluta kvällen med.

Fredagskvällen blir senare än jag trott. Mitt tåg för morgondagens utflykt avgår 08:43. Det känns optimistiskt när jag lägger mig för kvällen.

/Alexander