Att resa ensam är nog mer roligt och socialt än vad många tror. Men visst är det toppen att dela upplevelser med bekanta också. Det gjorde jag idag i söndags med Per och Simon Axbom.

Det kan kännas vemodigt att befinna i slutet av en lång utlandsresa. Efter att planerat och dagdrömt i många månader har man sedan upplevt en härlig mix av avslappning och spänning i flera veckor.

Sen är det plötsligt snart över! Om man gör denna resa i Japan skulle jag påstå att vemodet blir ännu starkare. Först måste man hantera sin PJRPD (Post Japan Rail Pass Depression) och sedan det faktiska slutet.

Det bästa sättet att hantera detta vemod är att köra stenhårt de sista dagarna för att inte sitta och grubbla!

Därför tog jag med Per Axbom och hans son Simon på ett heldagsäventyr i tre delar utanför Tokyo.

Vem är Per Axbom?

2011 flyttade jag till Stockholm för att arbeta med UX Design som IT-konsult på HiQ. Kort därefter kom jag i kontakt med Per som då sedan länge verkat inom samma område som föreläsare, läraren och konsult.

Jag minns inte hur jag och Per kom i kontakt med varandra, men troligtvis var det via Twitter.

Sedan dess har vi träffats i många jobbsammanhang och på årets upplaga av konferensen From Business To Buttons upptäckte vi att vi skulle vara i Japan samtidigt.

Givetvis började vi (främst jag) smida planer för att göra något äventyrligt tillsammans under han och Simons första resa till Japan.

Seg start i Kita Senju

Efter en riktigt lyckad utekväll med Per, Simon, Dan och två av hans vänner i Tokyo är det segt att komma igång på morgonen i Kita Senju.

Men då jag måste göra en lång tågresa för att möta upp Per och Simon är det bara att bita ihop, köpa en flaska Pocari Sweat och hoppa på Asakusa Line som ska ta mig söder om Tokyo Station.

På Sengakuji Station möter jag Per och Simon. Nu ska vi ta oss vidare till kusten söder om Japans näst största stad Yokohama. Totalt tar resan lite mer en timme med vanligt pendeltåg. Här börjar äventyret!

Upp och ned för ön Enoshima

Vårt första stopp för dagen är ön Enoshima nära kusten vid staden Fujisawa. Hit behöver man inte ta någon båt, det går att promenera via den långa brygga som delar upp stadens två långa sandstränder.

Enoshima har ingen anrik historia. Utöver sina fina natur och häftiga kust har den dock restauranger, souvenirbutiker, promenadstigar, trägårdar och ett utkikstorn i Enoshima Sea Candle.

Om det är klart väder kan man se Mount Fuji från toppen av ön, men idag är det både dimmigt och mulet.

Per, Simon och jag beger oss genast upp till andra sidan av ön för att spana ut över havet, men också för att äta ortens specialitet bläckfisk.

Efter att ha suttit och pustat ut efter att ha tagit oss upp för Enoshimas branta backar och många trappor går jag och Simon ner till vattenbrynet för att ta bilder på nära håll.

”Det går vitor”, som vi säger på Åland när det blåser upp till vågor på havet.

Efter fotostunden nere vid klipporna tar vi oss sedan så högt upp som möjligt, upp i Enoshima Sea Candle. Högst upp på Enoshima med sina 59,8 meter sträcker sig utkikstornet 119,6 meter ovanför havsytan.

Väl tillbaka på den långa, branta och snäva gågata ned till bron inser vi att vi gjort ett misstag. Ingången till öns fräcka upplysta grottor låg visst på andra sidan, vilket vi missat.

Vi väljer dock att skippa dem för att ta oss till nästa anhalt. Dessutom ska grottorna tydligen vara stänga vid vild sjögång som idag.

In i den stora buddhan i Kamakura

Nästa stopp på äventyret blir ett återseende som finns färskt i mitt minnet. Det handlar nämligen om kuststaden Kamakura som med tåg ligger cirka tjugo minuter från grannstaden Fujisawa.

Här ska vi fylla på energinivåerna och kolla in templet Tsurugaoka Hachimangu. Men först stannar vi vid stadens största sevärdhet, Kamakura Daibutsu.

Denna över 700 år gamla och drygt elva meter höga bronsstaty av en buddha har länge varit Japans näst högsta av sitt slag. Bara dess motsvarighet i templet Todaiji i Nara har varit högre.

Denna gång passade jag på att gå in i statyn och se dess innanmäte. Det missade jag när jag var här i höstas.

Efter en extremt trång tågtur på fyra minuter är vi sedan vid slutstationen Kamakura Station. Här är det inte långt till Komachi Street, stadens populära gågata.

Då bläckfisken vi åt i Enoshima var i minsta laget behöver vi fylla på energidepåerna här. Valen är många, men slutligen hamnar vi på en liten food court där det blir några grillspett för mig och Per.

Sista stoppet i Kamakura blir stadens viktigaste tempel Tsurugaoka Hachimangu. Det är svårt att missa då en lång gata genom en allé mitt i staden leder fram till tempelområdet.

Tsurugaoka Hachimangu grundades år 1063 och utökades och flyttades till sin nuvarande plats 1180.

Kvällsfotografering i Minato Mirai 21

Efter en lugn stund vid Tsurugaoka Hachimangu sitter jag, Per och Simon på tåget norrut. Då regnet tilltagit har vi skippat den bambuskog som ligger en kvarts bussfärd från Kamakura Station.

Efter 40 minuter norrut kliver vi av vid dagens sista anhalt. Vi är i Minatio Mirai 21, Yokohamas nya centrum nere vid stadens hamn.

Minato Mirai 21 var ett skeppsvarv fram till 80-talet men är nu ett sprudlande centrum med köpcenter, nöjesfält, restauranger, museum, parker och den coola färjeterminalen Osanbashi.

En bit bort ligger även Yokohama Chinatown, den största av landets tre sådana distrikt. De andra ligger i Nagasaki och Kobe.

Första stopp här blir ett besök till Japans största Snoopy Town Shop som ligger vid slutet av rulltrappan upp från Minatomirai Station.

Min tanke är lägga en kvart här för att ta några bilder och köpa någon exklusiv souvenir (alla dessa butiker har egna exklusiva varor) för att stilla tvångstankarna inför finalen av dagens äventyr.

Dock blir besöket längre då både Per och Simon plockar på sig det ena och det andra. Det blir solskydd bilen, flera glasögonställ och en pyjamas till Pers fru och Simons mamma. Jag garvar.

Sen bär det av ut genom köpcentrets dörrar för kvällsfotografering. Nu är det så att Minato Mirai 21 måste ha världens vackraste skyline och bäst syns den från 430 meter långa färjeterminalen Osanbashi.

På vägen dit passerar vi Yokohama Red Brick Warehouse. Förr var dessa stora och vackra tegelbyggnader lagerlokaler för hamnens handelsvaror. Nu är de fyllda med fina restauranger och butiker.

Efter att ha promenerat runt på och fotograferat från taket på Osanbashi börjar vår energi tryta rejält. Vi har alla tre ätit ganska lite under dagen samtidigt som vi varit igång i tolv timmar.

Vi väljer att skippa Yokohama Chinatown för att istället gå in mot stadens gamla centrum för en rejäl middag med yakiniku innan vi hittar ett tåg som tar oss tillbaka till Tokyo på drygt 30 minuter.

Per och Simon blir så imponerade av Mintato Mirai 21 att de tänker återvända senare på sin semestern.

Efter att ha vinkat av Per och Simon vid Shinbashi Station tar pålitliga expresslinjen Ueno-Tokyo Line mig tillbaka Kita Senju Station.

Efter ha tagit av mina svettiga sockor och spolat fötterna med kallvatten hemma hos Dan kollar jag stegräknaren och konstaterar att detta var resans mest aktiva dag. Den visar 32 846 steg.

Jag spolar fötterna ett tag till innan jag somnar direkt. Tur att jag, Per och Simon bokade om morgondagens frukost till lunch.

/Alexander